{"avgorandedatum":"1995-06-14","bilagaLista":[],"domstol":{"domstolKod":"HDO","domstolNamn":"Högsta domstolen"},"europarattsligaAvgorandenLista":[],"forarbeteLista":[],"gruppKorrelationsnummer":"ecac77d8-44a5-4e18-beac-867e43bbc3ae","hanvisadePubliceringarLista":[{"fritext":"NJA 1981 s. 350","gruppKorrelationsnummer":"6880cec1-8b51-430f-bd7b-448c962c2dc4"}],"id":"112c2e63-aa7d-467e-af8e-1c167b45bc09","innehall":"

(Jmf 1981 s 350)

\n

R.F. rånade tillsammans med R.A. och M.L. Nordbanken i Sigtuna d 27 juli 1993. R.A. och M.L. flydde efter rånet utomlands.

\n

R.F. dömdes av Svea HovR d 25 nov 1993 för bl a rånet mot Nordbanken i Sigtuna, vilket bedömdes som grovt. Domen vann laga kraft.

\n

R.A. och M.L. dömdes, sedan de gripits och förts till Sverige, d 8 sept 1994 av Svea HovR för bl a sin delaktighet i rånet mot Nordbanken i Sigtuna, varvid deras brott inte bedömdes som grova. Domen överklagades och HD fann i dom d 22 dec 1994 (NJA 1994 s 732) ej skäl att frångå HovR:ns brottsrubricering beträffande rånet i fråga.

\n

R.F. (ombud advokaten P.R.) ansökte hos HD om resning av HovR:ns dom mot honom d 25 nov 1993.

\n

Till stöd för sin resningsansökan anförde R.F. följande. Vid de båda rättegångarna var processmaterialet detsamma. Skillnaden i rättstillämpningen har medfört att han för samma gärning dömts för ett svårare brott än R.A. och M.L. och till ett betydligt längre fängelsestraff. HD:s nämnda avgörande utgör därmed en sådan omständighet som medför att resning skall beviljas.

\n

Riksåklagaren bestred bifall till resningsansökningen. Målet avgjordes efter föredragning.

\n

Föredraganden, RevSekr Ek, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Den rättstillämpning som ligger till grund för HovR:ns dom d 25 nov 1993 kan - även om den inte står i överensstämmelse med HD:s avgörande i NJA 1994 s 732 - ej anses uppenbart strida mot lag. HD lämnar därför ansökningen utan bifall.

\n

HD (JustR:n Vängby, Jermsten, referent, Danelius, Lennander och Regner) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.

\n

HD:s beslut meddelades d 14 juni 1995 (nr SÖ 106).

","lagrumLista":[{"referens":"58 kap. 2 § rättegångsbalken (1942:740)","sfsNummer":"1942:740"}],"litteraturLista":[],"malNummerLista":["Ö 1496-95"],"nyckelordLista":["Resning"],"publiceringsform":"REFERAT","publiceringstid":"1999-12-31T00:00:00","rattsomradeLista":[],"referatNummerLista":["NJA 1995 s. 366","NJA 1995:60"],"sammanfattning":"Ett bankrån, i vilket flera deltagit, ansågs av HD inte som grovt brott (1994 s 732). A som genom lagakraftägande dom tidigare dömts för grovt rån till ett i jämförelse med medgärningsmännen längre fängelsestraff har ansökt om resning enligt 58 kap 2 § 5 RB. Ansökningen har lämnats utan bifall.","typ":"PREJUDIKAT"}