{"avgorandedatum":"1994-03-29","bilagaLista":[],"domstol":{"domstolKod":"REGR","domstolNamn":"Regeringsrätten"},"europarattsligaAvgorandenLista":[],"forarbeteLista":[],"gruppKorrelationsnummer":"d5523efe-89b2-4cea-9ba5-4fa0c5a1aa68","hanvisadePubliceringarLista":[{"fritext":"RÅ 1955 Fi 1921"}],"id":"12d1da38-5ac6-4b81-b894-56e079661e9c","innehall":"<p>L.M. förpliktades på grund av brottsligt förfarande</p>\n<p>enligt dom av Borås tingsrätt den 12 oktober 1984 att</p>\n<p>solidariskt med två andra personer till Skövde kommun utge</p>\n<p>skadestånd med 5 704 396 kr. På skadeståndsbeloppet utgick</p>\n<p>ränta enligt 4 och 6 §§ räntelagen (1975:635) från den</p>\n<p>25 september 1984. Till följd av en den 28 april 1985</p>\n<p>träffad överenskommelse mellan L.M. och Skövde kommun</p>\n<p>erhöll kommunen ett sammanlagt belopp om 2 161 871 kr.</p>\n<p>Överenskommelsen innebar i princip att kommunen avstod från</p>\n<p>att ställa ytterligare krav mot L.M. med anledning av</p>\n<p>tingsrättens dom. Det överenskomna beloppet bokfördes hos</p>\n<p>kommunen dels som ränta, dels som kapitalinkomst.</p>\n<p>L.M. yrkade i sin självdeklaration för 1988</p>\n<p>förlustavdrag med 80 000 kr vid taxeringen till statlig</p>\n<p>inkomstskatt och med 98 000 kr vid taxeringen till kommunal</p>\n<p>inkomstskatt. Förlustavdragen hänförde sig till vid 1986</p>\n<p>års taxering outnyttjat avdrag för underskott av kapital</p>\n<p>avseende räntan på skulden till Skövde kommun.</p>\n<p>Taxeringsnämnden vägrade förlustavdrag med motivering att</p>\n<p>fråga var om icke avdragsgill kapitalförlust.</p>\n<p>Vid 1989 års taxering vägrade taxeringsnämnden på samma</p>\n<p>grund förlustavdrag med ett av L.M. i</p>\n<p>självdeklarationen yrkat belopp av 200 000 kr vid</p>\n<p>taxeringen till statlig och kommunal inkomstskatt.</p>\n<p>L.M. överklagade och yrkade att bli taxerad i</p>\n<p>enlighet med deklarationerna.</p>\n<p>Länsrätten i Skaraborgs län (1990-07-12, ordförande</p>\n<p>Larsson) yttrade beträffande taxeringsåret 1988: L.M.</p>\n<p>har till stöd för besvären anfört i huvudsak följande.</p>\n<p>Förlustavdraget hänför sig till icke utnyttjat avdrag för</p>\n<p>underskott av kapital vid 1986 års taxering. Hela</p>\n<p>underskottet uppgick till 576 353 kr och avsåg ränta på</p>\n<p>skadestånd som L.M. betalat till Skövde kommun. Vid</p>\n<p>1986 års taxering medgav taxeringsnämnden avdrag för</p>\n<p>ifrågavarande ränta med så stort belopp att några taxerade</p>\n<p>inkomster inte uppkom. L.M. förutsatte därför att</p>\n<p>skattemyndigheterna godtagit att fråga var om ränta. Senare</p>\n<p>har myndigheterna frångått denna ståndpunkt och gjort</p>\n<p>gällande att fråga i stället var om indirekt skadestånd</p>\n<p>eller delbetalning av en skuld. Hela underskottet är dock</p>\n<p>ränta enligt civilrättsliga regler och därmed även</p>\n<p>taxeringsmässigt avdragsgillt. - Om de rättsförhållanden</p>\n<p>som utgör grund för besvären framgår av handlingarna i</p>\n<p>målet bl.a. följande. L.M. har av Borås tingsrätt den</p>\n<p>12 oktober 1984 på grund av brottsligt förfarande</p>\n<p>förpliktats att solidariskt med två andra personer utge</p>\n<p>skadestånd till Skövde kommun med 5 704 396 kr jämte ränta</p>\n<p>därå enligt 6 § räntelagen från den 25 september 1984.</p>\n<p>Genom en den 28 april 1985 träffad överenskommelse har</p>\n<p>förlikning ingåtts mellan L.M. och kommunen.</p>\n<p>Förlikningen hade bl.a. den innebörden att kommunen</p>\n<p>förklarade sig avstå från ytterligare krav mot L.M.</p>\n<p>och att överenskommelsen inte påverkade kommunens rätt till</p>\n<p>framtida krav mot de två andra personer, som jämte</p>\n<p>L.M. förpliktats att utge skadestånd. Enligt ett den</p>\n<p>21 november 1985 dagtecknat kvitto har Skövde kommun på</p>\n<p>grund av domen den 12 oktober 1984 mottagit av L.M.</p>\n<p>2 161 871 kr 88 öre. I kvittot sägs vidare att beloppet</p>\n<p>bokförts dels som ränta och dels som kapitalinkomst.</p>\n<p>Sedermera, i en skrivelse den 20 december 1985 från</p>\n<p>kommunen till L.M., har kommunen uppgivit att</p>\n<p>upplupen erhållen ränta på nyss angivet belopp utgjorde</p>\n<p>583 052 kr 88 öre. I deklarationen till 1986 års taxering</p>\n<p>har L.M. yrkat avdrag för skuldränta med 589 424 kr.</p>\n<p>Eftersom inkomst av kapital redovisats med 13 071 kr uppkom</p>\n<p>underskott av kapital med 576 353 kr. Som tidigare nämnts</p>\n<p>medgavs L.M. avdrag för underskott i förvärvskälla</p>\n<p>med så stort belopp att taxerade inkomster inte uppkom,</p>\n<p>dock med undantag för garantibelopp för fastighet. -</p>\n<p>Länsrätten gör följande bedömning. Skattskyldig är</p>\n<p>berättigad till förlustavdrag enligt de förutsättningar som</p>\n<p>anges i lagen (1960:63) om förlustavdrag. Förlustavdraget</p>\n<p>skall bestämmas vid den taxering då den skattskyldige yrkar</p>\n<p>avdrag för förlusten och storleken av förlustavdraget är</p>\n<p>inte nödvändigtvis bundet till förlustårets deklaration.</p>\n<p>Förlusten fastställs enbart till den del den utnyttjas vid</p>\n<p>taxeringen. Att taxeringsnämnden medgivit L.M. avdrag</p>\n<p>för underskott i förvärvskälla vid 1986 års taxering</p>\n<p>befriar därför inte länsrätten från skyldigheten att pröva</p>\n<p>om nu yrkat förlustavdrag kan medges. Vid 1987 års taxering</p>\n<p>redovisade L.M. inte några inkomster, varför något</p>\n<p>förlustavdrag heller inte yrkades. Av 39 §</p>\n<p>kommunalskattelagen (1928:370), KL, framgår att gäldränta,</p>\n<p>som inte är hänförlig till förvärvskälla i inkomstslagen</p>\n<p>jordbruksfastighet, annan fastighet, rörelse och tillfällig</p>\n<p>förvärvsverksamhet är i princip avdragsgill under inkomst</p>\n<p>av kapital. Med ränta torde förstås kostnaden för att</p>\n<p>erhålla kredit. Att detta är kommunalskattelagens</p>\n<p>principiella synsätt får anses framgå bl.a. av dess 44 §,</p>\n<p>vari föreskrivs hur ränta på upplånat kapital i vissa fall</p>\n<p>skall fördelas mellan olika förvärvskällor. I L.M:s</p>\n<p>fall är inte fråga om ränta på upplånat kapital utan om</p>\n<p>ränta på skadestånd. Avdragsrätt för skadestånd kan</p>\n<p>föreligga om skadeståndet har samband med</p>\n<p>förvärvsverksamhet och om orsaken till skadeståndet kan</p>\n<p>anses normalt i den förekommande verksamheten. Skadestånd</p>\n<p>som är av personlig art är inte avdragsgilla, liksom heller</p>\n<p>inte skadestånd som saknar samband med förvärvskälla. Vad</p>\n<p>gäller ränta på skadestånd synes rättstillämpningen göra</p>\n<p>den skillnaden mellan ränta på gäld och ränta på skadestånd</p>\n<p>att skadeståndsränta i sig anses ha karaktär av skadestånd.</p>\n<p>Rätten till avdrag för sådan ränta blir därför beroende av</p>\n<p>huruvida själva skadeståndet är avdragsgillt. Sålunda hade</p>\n<p>i rättsfallet RÅ 1955 not. 1921 en person, som genom</p>\n<p>bedrägeri under en följd av år tillskansat sig vissa</p>\n<p>belopp, dömts att återbetala beloppen med ränta från den</p>\n<p>dag varje belopp kommit honom tillgodo. Avdrag medgavs inte</p>\n<p>för ränta, som på grund av domen utgivits under</p>\n<p>beskattningsåret. Den skadeståndsskyldighet som åvilar</p>\n<p>L.M. är av personlig natur och har inte samband med</p>\n<p>någon av honom innehavd förvärvskälla. Avdragsrätt för</p>\n<p>själva skadeståndet föreligger således inte. Av det sagda</p>\n<p>framgår att avdragsrätt för räntan vid sådana förhållanden</p>\n<p>heller inte föreligger. Länsrätten finner därför att</p>\n<p>taxeringsnämndens beslut är riktigt. Besvären skall därför</p>\n<p>lämnas utan bifall. - Besvären lämnas utan bifall.</p>\n<p>Beträffande 1989 års taxering lämnade länsrätten i</p>\n<p>ytterligare en dom samma dag L.M:s besvär utan bifall</p>\n<p>med enahanda motivering.</p>\n<p>L.M. överklagade och yrkade att han skulle taxeras i</p>\n<p>enlighet med de avgivna självdeklarationerna.</p>\n<p>Kammarrätten i Göteborg (1991-09-27, Kihlgren, Sjöbeck, Grankvist, referent) delade länsrättens bedömning och ändrade därför inte de överklagade domarna.</p>\n<p>L.M. fullföljde sin talan.</p>\n<p>Prövningstillstånd meddelades.</p>\n<p>Riksskatteverket tillstyrkte att förlustavdrag skulle</p>\n<p>medges med i deklarationen yrkade belopp vid 1988 års</p>\n<p>taxering och att förlustavdrag vid 1989 års taxering skulle</p>\n<p>medges med 118 801 kr vid taxeringen till statlig</p>\n<p>inkomstskatt och med 106 305 kr vid taxeringen till</p>\n<p>kommunal inkomstskatt.</p>\n<p>Regeringsrätten (1994-03-29, M. Sjöberg, Bouvin, Berglöf,</p>\n<p>von Bahr) yttrade efter att ha redovisat de i inledningen</p>\n<p>återgivna faktiska omständigheterna:</p>\n<p>Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt punkt 1 av anvisningarna till 39 § KL i dess lydelse</p>\n<p>vid 1988 och 1989 års taxeringar får vid beräkningen av</p>\n<p>inkomsten av kapital avdrag göras för all gäldränta, som</p>\n<p>inte skall dras av från intäkterna av andra förvärvskällor.</p>\n<p>Någon inskränkning i rätten till avdrag beroende på det</p>\n<p>sätt varpå en skuld uppkommit föreligger inte. Det</p>\n<p>avgörande för avdragsrätten är att den skattskyldige häftar</p>\n<p>i skuld och att ränta erläggs för denna.</p>\n<p>Av det anförda följer att L.M. är berättigad till</p>\n<p>avdrag för ränta som han erlagt avseende det av tingsrätten</p>\n<p>fastställda skuldbeloppet. I målet är numera ostridigt</p>\n<p>mellan parterna att 248 711 kr av det belopp som erlagts</p>\n<p>enligt överenskommelsen med Skövde kommun utgör ränta. Skäl</p>\n<p>att avvika från denna beräkning föreligger inte. L.M.</p>\n<p>är i följd härav berättigad till förlustavdrag vid 1988 års</p>\n<p>taxering med yrkade 80 000 kr vid taxeringen till statlig</p>\n<p>inkomstskatt och med 98 000 kr vid taxeringen till kommunal</p>\n<p>inkomstskatt. Vid 1989 års taxering har han rätt till</p>\n<p>förlustavdrag med 118 801 kr vid taxeringen till statlig</p>\n<p>inkomstskatt och med 106 305 kr vid taxeringen till</p>\n<p>kommunal inkomstskatt.</p>\n<p>Regeringsrättens avgörande. Med ändring av kammarrättens</p>\n<p>dom bestämmer Regeringsrätten L.M:s taxeringar till</p>\n<p>följande belopp (beloppen här uteslutna).</p>\n<p>Föredraget 1994-03-09, föredragande Hartzell, målnummer</p>\n<p>5587--5588-1991</p>","lagrumLista":[{"referens":"Punkt 1 av anvisningarna till 39 § kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse vid 1988 och 1989 års taxeringar","sfsNummer":"1928:370"}],"litteraturLista":[],"malNummerLista":["5587-91"],"nyckelordLista":["Inkomst av kapital"],"publiceringsform":"REFERAT","publiceringstid":"1999-12-31T00:00:00","rattsomradeLista":[],"referatNummerLista":["RÅ 1994 ref. 21"],"sammanfattning":"Den omständigheten att en skuld hänför sig till utdömt skadestånd har inte ansetts utgöra hinder mot avdrag för ränta för skuld. Inkomsttaxering 1988 och 1989.","typ":"VAGLEDANDE_MEN_EJ_PREJUDICERANDE"}