Kommunfullmäktige i Partille kommun beslutade den 21 november 1991, § 192, att bemyndiga kommunstyrelsen att
\nteckna avtal i enlighet med förslag till samarbetsavtal om
\ninrättande av ett västsvenskt EG-kontor i Bryssel och att
\nmedel för ändamålet inom intervallet 44 200 - 71 300 kr
\ninarbetades under den fortsatta beredningen av budget för
\n1992. Kommunfullmäktige beslutade den 5 december 1991,
\n§ 231, att i budget ta upp 180 000 kr om året avseende
\nnäringslivsfrågor.
\nB-E.E. överklagade besluten och yrkade att de
\nupphävas, då de överskred fullmäktiges befogenhet eller på
\nannat sätt stod i strid mot lag. Han anförde följande.
\nEnligt 1 kap. 4 § kommunallagen fick kommun själv vårda
\nsina angelägenheter. Enligt praxis fick kommun inte ägna
\nsig åt utrikespolitik. Av en promemoria som hade upprättats
\ni ärendet skulle EG-kontoret i Bryssel bl.a. följa och
\nbevaka EG:s utveckling inom områden som hade särskilt stor
\nrelevans för regionen, marknadsföra regionen som en
\nattraktiv lokaliseringsort för EG-baserade företag och
\nbygga ut ett effektivt kontaktnät i EG-administrationen.
\nBakgrunden var att Sverige hade lämnat in ansökan om
\nmedlemskap i EG och att de då pågående EES-förhandlingarna
\navsågs resultera i att Sverige kom att ingå i EG:s inre
\nmarknad. Partille kommun hade dittills inte haft några
\nofficiella kontakter med EG i Bryssel. Kommunen hade över
\nhuvud taget inte haft några nämnvärda officiella
\nutlandskontakter förutom idrottsutbyten och
\nvänortskontakter. Kommunen hade ingen mark som kunde
\nerbjudas företag, varken EG-baserade eller andra. De var
\nännu inte avgjort om Sverige skulle komma att bli medlem i
\nEG. Detta skulle avgöras av EG:s organ och av svenska
\nfolket i en folkomröstning. Det slutna EES-avtalet hade
\nunderkänts av EG-domstolen och det var ovisst om, och i så
\nfall när, ett nytt avtal kunde komma till stånd. Genom sina
\nbeslut hade fullmäktige tagit ställning till förväntade
\nutrikespolitiska händelser som man vid den aktuella tiden
\ninte visste hur de kom att gestalta sig eller om de
\nnågonsin kom till stånd. Dessutom kom kommunen att få
\nrepresentation utomlands som med hänsyn till kommunens
\nutveckling och förutsättningar innebar att kommunen inte
\nvårdade sina angelägenheter genom ett EG-kontor.
\nKommunen hemställde att överklagandet skulle avslås och
\nanförde följande. De överklagade besluten innebar inte
\nnågot utrikespolitiskt ställningstagande eller annan åtgärd
\ni strid mot kommunallagen. Kommunens beslut att medverka i
\nett västsvenskt EG-kontor var ingen utrikespolitisk
\nhandling utan syftade till att tillvarata kommunens och
\nregionens intressen i ett förändrat Europa. Klaganden
\nsyntes göra gällande att svenska kommuner inte fick
\nengagera sig i den europeiska gemenskapen förrän det
\nformella beslutet fattats på riksnivå. Ett sådant
\nbetraktelsesätt vore förödande för Sverige. Det var i
\nstället mycket viktigt för kommunerna att ha god beredskap
\ninför omvärldsförändringar. Vidare måste beaktas att
\nSverige faktiskt lämnat in en ansökan om medlemskap i EG
\noch därigenom angett den utrikespolitiska inriktningen. Den
\nav klaganden åberopade bestämmelsen i 1 kap. 4 §
\nkommunallagen gav utryck åt den kommunalrättsliga
\nlokaliseringsprincipen. Denna princip innebar i grunden att
\nen kommunal åtgärd måste vara knuten till kommunens område
\neller dess invånare för att den skulle anses laglig. De
\növerklagade besluten innebar att Partille kommun,
\ntillsammans med andra kommuner i regionen, ökade
\nberedskapen inför framtida händelser till nytta för
\nkommunen, dess invånare och företag. Besluten innebar inte
\nnågot åsidosättande av lokaliseringsprincipen.
\nKammarrätten i Göteborg (1993-01-21, Wileke, Nyström, Hansson, referent samt särskilda ledamöterna Hägglund och Johansson) yttrade: Enligt övergångsbestämmelserna till kommunallagen (1991:900) skall äldre föreskrifter tillämpas
\nvid prövningen av kommunalbesvär över beslut som har
\nmeddelats före utgången av år 1991. - Kammarrätten kan
\npröva endast om de överklagade besluten är olagliga enligt
\nnågon av de besvärsgrunder som anges i 7 kap. 1 §
\nkommunallagen (1977:179). Överklagandet kan alltså bifallas
\nendast om det grundas på att besluten inte har kommit till
\ni laga ordning, står i strid mot lag eller annan
\nförfattning, på annat sätt överskrider det beslutande
\norganets befogenhet, kränker klagandens enskilda rätt eller
\nannars vilar på orättvis grund. Kammarrätten kan inte
\npröva beslutens lämplighet. - Enligt förslaget till det
\nsamarbetsavtal, som kommunen beslutat ansluta sig till
\nskall samarbetet syfta till att ta till vara Västsveriges
\nintressen som europeisk ekonomisk region och hävda
\nkommunernas intressen bl.a. genom att inrätta och driva ett
\nvästsvenskt representationskontor i Bryssel.
\nRepresentationskontoret skall fullgöra följande uppgifter:
\na) bygga upp ett effektivt kontaktnät inom
\nEG-administrationen och med andra för Västsverige
\nintressanta företag och andra organisationer inom EG;
\nb) aktivt lämna information om den västsvenska regionen och
\ni övrigt brett verka för regionens intressen;
\nc) söka information av intresse för Västsverige och
\nförmedla den till parterna;
\nd) förmedla kontakter mellan, å ena sidan, avtalsparterna
\noch andra organisationer i Västsverige och, å andra sidan,
\nEG-administrationen, företag och andra organisationer inom
\nEG;
\ne) i övrigt biträda avtalsparterna och andra organisationer
\ni Västsverige med uppläggning av studiebesök och annan
\ninformations- och kontaktservice.
\nEnligt 1 kap. 4 § kommunallagen får kommun och landsting
\nsjälva vårda sina angelägenheter. - Nämnda bestämmelse har
\nfått en allmän formulering för att de kommunala
\nbefogenheterna fortgående skall kunna anpassas efter
\nsamhällsutvecklingens krav (se prop. 1990/91:117 s. 27). -
\nI bestämmelsen regleras en av de grundprinciper som
\nbegränsar den kommunala kompetensen, nämligen
\nlokaliseringsprincipen. Den innebär att en kommunal åtgärd
\nmåste vara knuten till kommunens eget område eller dess
\ninvånare för att den skall anses som laglig. I förarbetena
\ntill 1991 års kommunallag (prop. 1990/91:117 s. 149) har
\nemellertid erinrats om att lokaliseringsprincipen är
\nförsedd med viktiga modifikationer och att inte ens
\nriksområdet representerar någon undantagslös geografisk
\nbegränsning för kommunala insatser.
\nSedan lång tid gäller enligt praxis att det får anses höra
\ntill kommunernas befogenhet att allmänt främja
\nnäringslivets utveckling inom kommunen. En sådan
\nbestämmelse har numera influtit i 2 kap. 8 § kommunallagen
\n(1991:900). - Den verksamhet som åsyftas med nu
\nifrågavarande samarbetsavtal, i vilket kommunen beslutat
\nmedverka, synes så gott som helt inriktad på att främja
\nnäringslivet inom regionen. Verksamheten kan då inte
\nallmänt sett sägas vara en exklusiv angelägenhet för
\nstaten. Med hänsyn härtill och det ovan anförda samt de
\nbefogenheter som i praxis tillerkänts kommunerna såvitt
\ngäller åtgärder av allmänt näringslivsfrämjande slag och
\nengagemang i t.ex. utställningar, mässor och annan
\nkollektiv marknadsföring, finner kammarrätten att ett
\nbeslut att i enlighet med samarbetsavtalet inrätta en
\nEG-representation i Bryssel och att anslå medel härför inte
\nkan anses utgöra ett överskridande av den kommunala
\nkompetensen. - Kammarrätten avslår överklagandena.
\nHos Regeringsrätten fullföljde B-E.E. sin talan.
\nPrövningstillstånd meddelades.
\nRegeringsrätten (1994-04-14, M. Sjöberg, Bouvin, Berglöf, von Bahr) gjorde samma bedömning som kammarrätten och fastställde kammarrättens dom.
\nFöredraget 1994-03-08, föredragande K. målnummer
\n1058-1993 och 1059-1993
","lagrumLista":[{"referens":"1 kap. 4 § och 7 kap. 1 § kommunallagen (1977:179)","sfsNummer":"1977:179"}],"litteraturLista":[{"forfattare":"Kaijser-Riberdahl","titel":"Kommunallagarna II, 6:e uppl., 1983, s. 68, 104-105"},{"forfattare":"Lindquist","titel":"Kommunala befogenheter, 4:e uppl., 1993, s. 47-49, 235-238."}],"malNummerLista":["1058-93"],"nyckelordLista":["Kommunalbesvär"],"publiceringsform":"REFERAT","publiceringstid":"1999-12-31T00:00:00","rattsomradeLista":[],"referatNummerLista":["RÅ 1994 ref. 23"],"sammanfattning":"Kommunfullmäktiges beslut om deltagande i en västsvensk EG-representation i Bryssel samt om anslag av medel härför har ansetts kompetensenligt.","typ":"VAGLEDANDE_MEN_EJ_PREJUDICERANDE"}