KS har tidigare beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd enligt 21 kap. utlänningslagen (2005:716), som innehåller bestämmelser om tillfälligt skydd enligt direktiv 2001/55/EG om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta (massflyktsdirektivet).
Migrationsverket avslog hans ansökan om förlängt uppehållstillstånd med följande motivering. KS omfattas inte av rätten till tillfälligt skydd enligt massflyktsdirektivet eftersom han, utöver att vara medborgare i Ukraina, även är kanadensisk medborgare. Han har inte fört fram något som hindrar att han återvänder till Kanada.
KS överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Göteborg, migrationsdomstolen (2026-02-25, ordförande Sundmark samt tre nämndemän), som upphävde beslutet och visade målet åter till Migrationsverket med följande skäl. KS uppfyller samtliga krav för tillfälligt skydd enligt artikel 2.1 a) i rådets genomförandebeslut (EU) 2022/382 om fastställande av att det föreligger massiv tillströmning av fördrivna personer från Ukraina i den mening som avses i massflyktsdirektivet, med följden att tillfälligt skydd införs (genomförandebeslutet). Varken i unionsrätten eller i den svenska lagstiftningen finns något uttryckligt stöd för att ukrainska medborgare med dubbelt medborgarskap ska vara uteslutna från tillfälligt skydd. Det har därför saknats skäl att avslå KS:s ansökan på den angivna grunden.
Migrationsverket överklagade domen och yrkade att Migrationsöverdomstolen skulle fastställa verkets beslut och förde fram följande. Den tolkning av artikel 2.1 a) i genomförandebeslutet som migrationsdomstolen hänvisar till är inte förenlig med den för asylsystemet grundläggande principen om att nationellt skydd går före internationellt skydd. Syftet med massflyktsdirektivet är att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer som inte kan återvända till sitt ursprungsland. En person som kan återvända till sitt ursprungsland, eller ett av sina ursprungsländer, bör inte omfattas av rätten till tillfälligt skydd enligt massflyktsdirektivet. Det har inte kommit fram att KS inte kan återvända till Kanada. Han omfattas därför inte av massflyktsdirektivet och han kan därmed inte heller beviljas uppehållstillstånd med stöd av 21 kap. 2 § första stycket utlänningslagen.
Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen (2026-10-16, Liljeqvist, Hjulström, referent, och Johansson / föredragande Nordqvist), meddelade prövningstillstånd och yttrade:
Frågan i målet är om en person som utöver att vara ukrainsk medborgare är medborgare i ytterligare ett tredjeland omfattas av rätten till tillfälligt skydd enligt massflyktsdirektivet.
En utlänning som omfattas av ett beslut om tillfälligt skydd enligt massflyktsdirektivet, och som i enlighet med direktivet överförs till eller tas emot i Sverige, ska ges ett tidsbegränsat uppehållstillstånd, uppehållstillstånd med tillfälligt skydd (21 kap. 2 § första stycket utlänningslagen).
Den 4 mars 2022 beslutade Europeiska unionens råd att genom genomförandebeslutet fastställa att det föreligger massiv tillströmning av fördrivna personer från Ukraina i den mening som avses i massflyktsdirektivet, med följden att tillfälligt skydd infördes. Rådet har därefter vid flera tillfällen beslutat om förlängning av det tillfälliga skyddet.
Genomförandebeslutet är enligt artikel 2.1 a) tillämpligt på ukrainska medborgare som var bosatta i Ukraina före den 24 februari 2022 och som fördrivits från Ukraina den 24 februari 2022 eller senare till följd av de ryska väpnade styrkornas militära invasion som inleddes den dagen. Senare beslut om förlängning har inte inneburit någon ändring i denna del.
KS är ukrainsk medborgare och var bosatt i Ukraina före den 24 februari 2022. Han fördrevs från Ukraina efter den 24 februari 2022. Det framgår därmed av ordalydelsen i artikel 2.1 a) att genomförandebeslutet är tillämpligt på honom.
Det finns varken i massflyktsdirektivet eller i genomförandebeslutet bestämmelser om att medborgarskap i ytterligare ett tredjeland påverkar rätten till tillfälligt skydd för en person som omfattas av artikel 2.1 a). Att KS är medborgare i ytterligare ett tredjeland saknar därför betydelse för frågan om han omfattas av rätten till tillfälligt skydd enligt massflyktsdirektivet.
Det var mot den bakgrunden riktigt av migrationsdomstolen att bedöma att det saknas grund för att avslå KS:s ansökan om uppehållstillstånd med tillfälligt skydd enligt 21 kap. 2 § utlänningslagen. Överklagandet ska därför avslås.
Migrationsöverdomstolen avslår överklagandet.
","lagrumLista":[{"referens":"21 kap. 2 § utlänningslagen ","sfsNummer":"2005:716"},{"referens":"Direktiv 2001/55/EG om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta"},{"referens":"Artikel 2.1 a) i rådets genomförandebeslut (EU) 2022/382 om fastställande av att det föreligger massiv tillströmning av fördrivna personer från Ukraina i den mening som avses i artikel 5 i direktiv 2001/55/EG, med följden att tillfälligt skydd införs"}],"litteraturLista":[],"malNummerLista":["UM 2650-26"],"nyckelordLista":[],"publiceringsform":"REFERAT","publiceringstid":"2026-10-19T14:00:00","rattsomradeLista":["Migrationsmål"],"referatNummerLista":["MIG 2026:10"],"sammanfattning":"En person som utöver att vara ukrainsk medborgare även är medborgare i ett annat tredjeland, har bedömts omfattas av rätten till tillfälligt skydd enligt massflyktsdirektivet.","typ":"PREJUDIKAT"}