A.S. var tidigare sammanboende med P.H. De förvärvade den 13 juni 1988 fastigheten Nynäshamn Anneberg 1:31 för gemensamt begagnande. Enligt ett bodelningsavtal av den 15 april 1999 skulle det gemensamma ägandet upplösas genom att A.S. köpte P.H:s hälftenandel i fastigheten. Genom ett upprättat köpebrev förvärvade A.S. fastigheten för en överenskommen köpeskilling om 300 000 kr.
\nInskrivningsmyndigheten i Nacka domsaga beviljade lagfart för A.S. och fastställde stämpelskatten för förvärvet till 4 500 kr, beräknat på köpeskillingen.
\nA.S. överklagade inskrivningsmyndighetens beslut och yrkade att stämpelskatt inte skulle utgå för förvärvet. Till stöd för sin talan anförde hon att hon förvärvat P.H:s andel av fastigheten genom bodelning och inte genom köp samt att anledningen till att köpebrev upprättades var ett missförstånd, då hon inte informerat sig om vad som gällde.
\nKammarkollegiet bestred ändring och anförde att transaktionens rättsliga innebörd vid en samlad bedömning var att anse som ett köp och förvärvet därför stämpelskattepliktigt.
\nSvea hovrätt (1999-10-20, hovrättslagmannen Lars-Göran Åsbring, hovrättsråden Kristina Boutz, referent, och Sven-Ivar Forss) lämnade överklagandet utan bifall och upptog i sina skäl följande.
\nMed sambors gemensamma bostad avses enligt 2 § första stycket 1 lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem (samboendelagen) bl.a. en bebyggd fastighet som innehas huvudsakligen för att tjäna som sambornas gemensamma hem. Enligt 4 § räknas dock inte till sambors gemensamma bostad egendom som de i huvudsak använder för fritidsändamål. Med sambornas gemensamma bostad förstås alltså i lagen deras permanentbostad. Det ligger i sakens natur att endast en bostad kan vara permanentbostad. I linje med vad som har anförts skall en fritidsbostad och bohaget i denna inte ingå i bodelning mellan tidigare sambor, se 5 §.
\nEnligt det till inskrivningsmyndigheten ingivna bodelningsavtalet var P.H. och A.S. vid tiden för bodelningen bosatta på adressen Jupitervägen 44 på Lidingön, där de således hade sin permanentbostad. I överensstämmelse med vad som har anförts i det föregående är det Lidingöbostaden och inte fastigheten i Nynäshamn som vid tillämpning av samboendelagen skall anses ha varit deras gemensamma bostad, och det är endast den som kunnat ingå i bodelningen mellan P.H. och A.S.
\nMed hänvisning till vad som har anförts finner hovrätten att A.S:s förvärv av fastigheten Nynäshamn Anneberg 1:31 har skett genom köp. Stämpelskatt skall därför utgå på förvärvet i enlighet med inskrivningsmyndighetens beslut.
\nMålnummer Ö 3409/99
","lagrumLista":[{"referens":"4 § och 5 § lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem","sfsNummer":"1987:232"}],"litteraturLista":[],"malNummerLista":["Ö 3409-99"],"nyckelordLista":["Bodelning","Sambo","Stämpelskatt"],"publiceringsform":"REFERAT","publiceringstid":"1999-12-31T00:00:00","rattsomradeLista":[],"referatNummerLista":["RH 1999:103"],"sammanfattning":"Vid en ansökan om lagfart ingavs både ett bodelningsavtal och ett köpebrev enligt vilka en kvinna förvärvade sin tidigare sammanboendes del i en gemensamt förvärvad fastighet. Inskrivningsmyndigheten fastställde stämpelskatt som för köp. Hovrätten fann att fastigheten inte varit sambornas permanentbostad och därför inte kunde ingå i en bodelning. Förvärvet var därmed stämpelskattepliktigt som köp.","typ":"VAGLEDANDE_MEN_EJ_PREJUDICERANDE"}