{"avgorandedatum":"2002-09-03","bilagaLista":[],"domstol":{"domstolKod":"PBR","domstolNamn":"Patentbesvärsrätten"},"europarattsligaAvgorandenLista":[],"forarbeteLista":[],"gruppKorrelationsnummer":"21d85831-7f98-41e3-8f2c-e9b80bd3f1e4","hanvisadePubliceringarLista":[],"id":"942c986e-5519-48be-8aa5-118addc3fd8e","lagrumLista":[{"referens":"1 § 2 st. och 13 § 1 st. varumärkeslagen (1960:644)","sfsNummer":"1960:644"}],"litteraturLista":[],"malNummerLista":["99-2"],"nyckelordLista":["Färgmärke","Särskiljningsförmåga"],"publiceringsform":"DOM_ELLER_BESLUT","publiceringstid":"2004-09-15T09:32:09","rattsomradeLista":[],"referatNummerLista":[],"sammanfattning":"PBR har funnit att ett tecken som utgörs av en enstaka färg, utan begränsning till någon särskild märkesutforming, får anses i sig kunna anses utgöra ett varumärke enligt 1 § VmL. För att ett varumärke som består av en enstaka färg skall anses ha en ursprunglig sådan särskiljningsförmåga som krävs enligt 13 § VmL krävs dock enligt domstolen mycket speciella omständigheter, exempelvis att färgnyansen som sådan får uppfattas vara mycket ovanlig eller att den framstår så i det aktuella sammanhanget. Det i målet aktuella varumärket färgen rosa för isoleringsmaterial, ansågs sakna sådan inneboende särskiljningsförmåga. Inte heller var i målet visat att märket förvärvat särskiljningsförmåga genom användning.","typ":"VAGLEDANDE_MEN_EJ_PREJUDICERANDE"}