{"avgorandedatum":"1982-12-07","bilagaLista":[],"domstol":{"domstolKod":"HDO","domstolNamn":"Högsta domstolen"},"europarattsligaAvgorandenLista":[],"forarbeteLista":[],"gruppKorrelationsnummer":"f87b4239-cd36-4226-8718-1442900c84c3","hanvisadePubliceringarLista":[],"id":"a08985bb-d511-48cf-bebc-5995b97b1823","innehall":"<p>B.J. arrenderade sedan d 14 mars 1968 åkermark och betesmark på den K.E.D., E.D. och B.D. tillhöriga fastigheten Fiefall 1:3, Rumskulla socken, Vimmerby kommun. Arrendet grundades på en muntlig överenskommelse, men K.E.D. hade skriftligen kvitterat av B.J. erlagda arrendeavgifter, 400 kr per år.</p>\n<p>Den 10 sept 1979 uppsade fastighetsägarna arrendet till upphörande d 14 mars 1980. B.J. ansökte hos arrendenämnden i Kalmar län om förlängning av avtalet. I beslut d 15 sept 1980 ogillade arrendenämnden yrkandet om förlängning. Som skäl anfördes att något skriftligt arrendeavtal ej förelåg och att reglerna i 9 kap 7-13 §§ JB om rätt till förlängning av arrendeavtal därför inte var tillämpliga.</p>\n<p>B.J. klandrade arrendenämndens beslut genom att väcka talan mot K.E.D. och medparter vid Möre och Ölands TR, fastighetsdomstolen. Han yrkade i första hand TR:ns förklaring att ett arrendeförhållande förelåg mellan parterna fram till d 14 mars 1983 och gjorde därvid gällande att kvittenserna på erlagda arrendeavgifter innefattade skriftligt avtal om jordbruksarrende. För den händelse denna ståndpunkt inte skulle godtas yrkade B.J. i andra hand skadestånd av motparterna enligt 8 kap 3 § JB under påstående att det ej berott på honom att skriftligt avtal inte hade kommit till stånd.</p>\n<p>Svarandena bestred käromålet, och i dom d 3 mars 1981 ogillade TR:n B.J:s talan.</p>\n<p>B.J. fullföljde talan i Göta HovR, som i dom d 4 okt 1982 fastställde TR:ns dom. HovR:n tillkännagav i domen att enligt 8 kap 33 § JB talan ej fick föras mot denna.</p>\n<p>I en till HD ställd ansökan om revision, som inkom till HovR:n d 11 okt 1982, yrkade B.J. bifall till sin i TR:n förda talan. HovR:ns besked att fullföljdsrätt saknades var enligt B.J. felaktigt. Till stöd för denna bedömning anförde B.J., att målet inte gällde förlängning av arrendeavtal utan i första hand frågan huruvida ett arrendeförhållande förelåg och i andra hand frågan om rätt till skadestånd enligt 8 kap 3 § JB.</p>\n<p>HovR:n översände inlagan till HD, försedd med följande av referenten i målet signerade påteckning: Eftersom HovR:n funnit domen inte överklagbar har HovR:n inte tagit ställning tillfrågan huruvida - för den händelse denna ståndpunkt skulle av HD befinnas felaktig - talan fullföljts på rätt sätt och inom föreskriven tid.</p>\n<p>Målet föredrogs i HD d 7 dec 1982 för fråga om avvisande av revisionstalan.</p>\n<p>Föredraganden, RevSekr Hedgårdh, hemställde i betänkande om följande beslut: I målet - - - se HD:s beslut - - - angiven del. HD förklarar därför att målet såvitt gäller skadeståndsfrågan skall upptas för tillståndsprövning.</p>\n<p>HD (JustR:n Gyllensvärd, Mannerfelt, Knutsson, Vängby och Jermsten, referent) fattade följande beslut: I målet är fråga dels om förlängning av arrendeavtal och i samband därmed prövning huruvida giltigt avtal föreligger dels om skadestånd enligt 8 kap 3 § JB.</p>\n<p>Beträffande den förstnämnda frågan, vars prövning väckts i arrendenämnden, får såsom HovR:n angivit talan jämlikt 8 kap 33 § JB ej föras mot HovR:ns dom. B.J:s revisionstalan i denna del avvisas därför.</p>\n<p>Skadeståndstalan, vilken inte prövas och avgörs av arrendenämnd som första instans utan enligt 8 kap 32 § JB upptas direkt av fastighetsdomstol, är ej underkastad fullföljdsförbud enligt 8 kap 33 § JB eller annat lagrum. B.J. har alltså ägt föra talan mot HovR:ns dom i nu angiven del.</p>\n<p>Enligt anteckning på revisionsinlagan har HovR:n, med hänsyn till att den funnit sin dom inte vara överklagbar, ej tagit ställning till huruvida talan fullföljts \"på rätt sätt och inom föreskriven tid\". Oavsett vilken uppfattning HovR:n haft rörande B.J:s rätt att fullfölja talan har det ankommit på HovR:n att verkställa i 55 kap 3 § RB föreskriven prövning. Sedan HovR:n insänt revisionsinlagan till HD, kan emellertid sådan prövning nu inte ske. B.J. får därför anses ha fullföljt talan i föreskriven ordning.</p>\n<p>På grund av det anförda förordnar HD, att målet skall såvitt gäller skadeståndsfrågan företas till handläggning på avdelning för tillståndsprövning.</p>\n<p>(Mål nr T 345/82)</p>\n<p>Sedan målet föredragits på avdelning för tillståndsprövning fann HD ej skäl att meddela prövningstillstånd, i följd varav HovR:ns dom i skadeståndsfrågan skulle stå fast.</p>","lagrumLista":[{"referens":"8 kap. 33 § jordabalken (1970:994)","sfsNummer":"1970:994"},{"referens":"55 kap. 3 § rättegångsbalken (1942:740)","sfsNummer":"1942:740"}],"litteraturLista":[],"malNummerLista":["T 345-82"],"nyckelordLista":["Fullföljdsförbud","Arrende","Skadestånd"],"publiceringsform":"REFERAT","publiceringstid":"1999-12-31T00:00:00","rattsomradeLista":[],"referatNummerLista":["NJA 1982 s. 823","NJA 1982:124"],"sammanfattning":"Förbudet i 8 kap 33 § JB att föra talan mot HovR:ns dom i vissa arrendemål har ansetts inte omfatta en av HovR avgjord, som arrendetvist behandlad fråga om skadestånd enligt 3 § samma kap oavsett att fullföljdsförbudet gällt annan del av HovR:ns dom. Oaktat HovR:n utgått ifrån att fullföljdsförbud förelegat beträffande dess avgörande har det ålegat HovR:n att företa i 55 kap 3 § RB föreskriven prövning.","typ":"PREJUDIKAT"}