E.S. och R.O. har tillsammans dottern M. född 2018. Parterna separerade i början av 2021 och M. har sedan dess bott tillsammans med E.S.
E.S. yrkade vid Värmlands tingsrätt att hon skulle tillerkännas ensam vårdnad om M.
R.O. motsatte sig E.S:s yrkande och yrkade för egen del att den gemensamma vårdnaden skulle bestå och att M. skulle bo växelvis hos båda parter. I andra hand yrkade han umgänge med M. på visst sätt.
E.S. bestred R.O:s yrkanden med undantag för att hon medgav umgänge mellan R.O. och M. i närvaro av umgängesstöd i den omfattning som kommunen kunde medverka.
I juli 2024 förordnade tingsrätten om umgänge med umgängesstöd mellan R.O. och M. varje torsdag mellan kl 15 och 16. Detta gällde mellan den 8 augusti 2024 och den 16 januari 2025.
Tingsrätten (ordförande rådmannen Per Hjort) anförde i dom den 5 februari 2025 följande.
– – –
Enligt 6 kap. 2 a § FB ska barnets bästa vara avgörande för alla frågor om vårdnad, boende och umgänge. Enligt 6 kap. 5 § FB ska tingsrätten vid prövningen om vårdnaden om barnet ska vara gemensam eller om en av dem ska ha ensam vårdnad särskilt beakta föräldrarnas förmåga att sätta barnets behov främst och deras förmåga att ta ett gemensamt ansvar för barnets bästa.
Av utredningen i detta mål har framkommit både av VBU-utredningen och av partsförhören att parterna i detta mål har ett obefintligt samarbete om M. Det saknas då förutsättningar för en fungerande gemensam vårdnad och E.S:s yrkande om att hon ska tillerkännas ensam vårdnad om parternas gemensamma barn M. ska då bifallas.
Att parterna har ett obefintligt samarbete innebär vidare att det även saknas förutsättningar för ett fungerande växelvis boende som även det kräver en omfattande samarbetsförmåga av båda föräldrarna. R.O:s yrkande om växelvis boende ska därför ogillas. Yrkandet ogillas även då det inte kan anses förenligt med M:s bästa att gå direkt från ett umgänge med umgängesstöd till ett faktiskt växelvis boende.
I umgängesfrågan konstaterar tingsrätten att det som utgångspunkt alltid är förenligt med barnets bästa att ha ett regelbundet umgänge med den förälder som barnet inte bor stadigvarande tillsammans med. En förutsättning för att tingsrätten i dom ska reglera ett umgänge är dock att tingsrätten bedömer att den förälder som yrkar umgänge har den föräldraförmåga som krävs för att umgänget ska vara positivt för barnet. Finns det som i detta fall frågetecken om den ena förälderns föräldraförmåga inleds därför vanligen en process mot ett reglerat umgänge med en inledande period av umgänge med umgängesstöd. Vad
som framkommer i målet om hur detta umgänge fungerat får därefter vara vägledande i frågan om ett umgänge ska regleras eller inte.
R.O. har vid förhandlingen och i utredningen inte visat någon förståelse för den oro som E.S., vårdnadsutredarna och umgängesstödjaren har uttryckt avseende hans föräldraförmåga. R.O. har vidare genom att yrka ett växelvis boende inte heller gett uttryck för några funderingar över hur M. skulle påverkas av om tingsrätten skulle bifalla ett sådant yrkande. En avgörande förmåga för en förälder är att sätta sitt barns intressen framför sina egna. Tingsrätten har ingen anledning att ifrågasätta R.O:s uppgifter att han älskar M. och vill vara med henne så mycket som möjligt. Det ankommer dock på föräldern, i detta fall på R.O., att fundera på hur mycket umgänge som är förenligt med M:s bästa. Tingsrätten ser inte att R.O. har denna förmåga.
Vid en sammanvägd bedömning av det som framkommit vid förhandlingen anser därför tingsrätten att det inte i dagsläget är förenligt med M:s bästa att förordna om ett umgänge utan umgängesstöd. Tingsrätten anser att det bästa för M. är om först ytterligare umgänge med umgängesstöd sker, gärna i kombination med någon form av föräldrautbildning för att R.O. ska lära sig att bemöta M. på ett mer åldersadekvat sätt och lära sig strategier för att ta en tydligare föräldraroll i sin interaktion med M.
Ett umgänge med umgängesstöd ska dock enligt 6 kap. 15 c § FB gälla en viss begränsad tid varefter normalt en utvärdering ska ske för att pröva om det finns förutsättningar för att gå vidare till ett umgänge utan umgängesstöd eller om umgänget ska upphöra eller förlängas. Det är därför enligt tingsrättens uppfattning inte möjligt att i en dom som gäller utan begränsning i tid fram till dess barnet fyller 18 år att förordna om umgänge med umgängesstöd. Trots att tingsrätten således bedömer att det är förenligt med M:s bästa att ett umgänge med umgängesstöd fortsatt sker saknas därför förutsättningar att i dom förordna detta. R.O:s umgängesyrkande ska då i sin helhet ogillas.
Tingsrätten noterar dock avslutningsvis att även E.S. ställt sig positiv till ett fortsatt umgänge med umgängesstöd. Som ensam vårdnadshavare får nu E.S. ett än större ansvar för att tillgodose M:s behov av ett fortsatt umgänge med umgängesstöd med R.O. Tingsrätten utgår därför ifrån att E.S. tar detta ansvar och tillsammans med R.O. samverkar för att M. redan inledningsvis ska kunna få ett fortsatt umgänge med umgängesstöd tillsammans med R.O. och att detta umgänge fortlöpande utvärderas för att det på sikt om möjligt ska kunna övergå i umgänge utan umgängesstöd.
1. E.S. ska ha ensam vårdnad om M.
2. R.O:s yrkanden om växelvis boende och umgänge ogillas.
3. Det som beslutats under punkt 1 gäller omedelbart, även om domen överklagas.
R.O. överklagade tingsrättens dom i Hovrätten för Västra Sverige.
Hovrätten (hovrättsråden Roy Johansson, Sara Norman och Robert Lind) anförde i beslut den 10 mars 2025 följande.
Hovrätten meddelar inte prövningstillstånd. Tingsrättens avgörande står därmed fast.
R.O. överklagade och yrkade att HD skulle meddela tillstånd till målets prövning i hovrätten beträffande vårdnad och umgänge.
E.S. motsatte sig ändring av hovrättens beslut.
HD meddelade prövningstillstånd och beslutade med stöd av 54 kap. 12 a § RB att pröva frågan om det är möjligt att förordna om umgänge med umgängesstöd enligt 6 kap. 15 c § FB utan att samtidigt förordna om en övergång till umgänge utan umgängesstöd.
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Amanda Landell, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.
Skäl
Bakgrund
Punkterna 1–4 motsvarar i huvudsak punkterna 1–4 i HD:s skäl.
Frågan i HD
Punkten 5 motsvarar punkten 5 i HD:s skäl.
Allmänna utgångspunkter
Punkterna 6–10 motsvarar i huvudsak punkterna 6–8 i HD:s skäl.
Umgängesstöd enligt 6 kap. 15 c § FB
Punkterna 11–15 motsvarar i huvudsak punkterna 9–12 i HD:s skäl.
Bedömningen av frågan i målet
16. Ett umgänge med umgängesstöd ska fungera som en övergångslösning till dess att umgänget kan ske utan ett sådant stöd. I de fall det finns mer bestående hinder mot att barnet och föräldern ses på egen hand bör umgänget i stället ske under frivilliga former och utifrån de insatser som kan ges via t.ex. socialnämnden. Detta tillåter även mer flexibilitet i umgängets utformning, något som är av vikt för att kontinuerligt kunna anpassa umgänget efter vad som är det bästa för barnet.
17. Eftersom ett barn kan behöva umgängesstöd av olika anledningar kan en normalisering av umgänget förväntas ske oftare i vissa fall jämfört med andra. Till exempel bör behovet av umgängesstöd vara relativt snart övergående i de fall stödet enbart behövs på grund av att det varit ett längre uppehåll i kontakten mellan barnet och föräldern. Om det däremot är fråga om att föräldern inte har förmåga att tillse att umgänget sker på ett sätt som är bra för barnet är det svårare att förutse om detta är ett förhållande som kan ändras inom en viss tid. Detta eftersom den bristande förmågan kan bero på orsaker som är av mer eller mindre övergående natur och som i olika grad kan läkas genom insatser från t.ex. socialnämnden.
18. Frågan om och när ett umgänge kan förväntas ske utan umgängesstöd kan, bl.a. på grund av de anledningar som nämnts ovan, vara så pass svårbedömd att det inte går att fastställa en exakt tidpunkt för när umgänget kan övergå till att ske utan umgängesstöd. Att det vid domstolens prövning inte går att avgöra om umgänget på sikt kan ske utan stöd är dock inte detsamma som att ett umgängesstöd kommer att behövas under oöverskådlig tid. Domstolen bör därför i de fallen inte vara förhindrad att besluta om ett umgänge med umgängesstöd utan att samtidigt förordna om en övergång till ett umgänge utan sådant stöd. Som vid alla frågor som rör barnet ska en sådan lösning vara till barnets bästa i det enskilda fallet, något som förutsätter en noggrann prövning av om det är motiverat med ett umgängesstöd trots att det inte beslutas om en övergång till ett självständigt umgänge.
19. I linje med det ovan anförda bör det alltså inte förekomma att domstolen förordnar om umgänge med umgängesstöd i de fall det står klart att ett umgänge inte kommer att kunna ske utan sådant stöd under oöverskådlig tid. Det kan dock finnas undantagssituationer när ett förordnande om umgängesstöd kan vara motiverat under en begränsad period, t.ex. när en förälder avser att ansöka om insatser via socialnämnden och det är till barnets bästa att undvika ett avbrott i umgänget under tiden ansökan behandlas. Umgängesstödet skulle då fungera som en övergångslösning till dess att andra stödformer för umgänget har kommit på plats.
Slutsats
20. Det är alltså möjligt att förordna om umgänge med umgängesstöd enligt 6 kap. 15 c § FB utan att samtidigt förordna om en övergång till umgänge utan sådant stöd. Den fråga som HD har beslutat att pröva ska besvaras i enlighet med detta.
21. Omständigheterna i målet rör den situationen att domstolen har avgjort målet slutligt. Det ligger dock i sakens natur att det oftare är svårare att göra en prognos för om umgänget kan övergå till att bedrivas utan umgängesstöd innan målet avgörs slutligt och domstolen har tagit del av all relevant utredning i målet. När domstolen ska besluta interimistiskt i en fråga om umgänge bör det därför regelmässigt finnas förutsättningar att förordna om umgänge med umgängesstöd utan att samtidigt förordna om en övergång till umgänge utan umgängesstöd.
Frågan om prövningstillstånd i hovrätt
Punkterna 22 och 23 motsvarar i huvudsak punkterna 16 och 17 i HD:s skäl.
HD:s avgörande
HD förklarar att det är möjligt att förordna om ett umgänge med umgängesstöd enligt 6 kap. 15 c § FB utan att samtidigt förordna om en övergång till ett umgänge utan sådant stöd.
Med ändring av hovrättens beslut meddelar HD tillstånd till målets prövning i hovrätten av tingsrättens dom såvitt avser umgänge.
HD meddelar inte tillstånd till målets prövning i övrigt. Hovrättens beslut i dessa delar står därmed fast.
HD (justitieråden Anders Eka, Petter Asp, referent, Malin Bonthron, Stefan Reimer och Margareta Brattström) meddelade den 16 juni 2026 följande beslut.
1. R.O. och E.S. har tillsammans dottern M., som föddes 2018. Parterna separerade 2021 och M. har sedan dess bott hos E.S. Fram till våren 2023 hade M. umgänge med R.O. i viss omfattning.
2. I december 2023 ansökte E.S. om stämning mot R.O. och yrkade att vårdnaden om M. skulle tillfalla henne ensam. R.O. motsatte sig ändring av vårdnaden och framställde för egen del yrkanden i fråga om boende och umgänge. Tingsrätten beslutade interimistiskt att M. skulle ha umgänge med R.O. i närvaro av umgängesstöd. Umgänget påbörjades i augusti 2024 och pågick en gång i veckan under knappt ett halvår fram till huvudförhandlingen.
3. Tingsrätten beslutade i sin dom att E.S. ensam skulle ha vårdnaden om M. och avslog R.O:s yrkanden avseende boende och umgänge. Enligt tingsrätten var det inte till M:s bästa att förordna om umgänge utan umgängesstöd eftersom R.O. behövde lära sig bland annat att bemöta M. på ett mer åldersadekvat sätt. Tingsrätten menade därför att det bästa vore om ytterligare umgänge med umgängesstöd skedde först, gärna i kombination med föräldrautbildning. Med hänvisning bland annat till att ett umgänge med umgängesstöd måste vara begränsat i tiden ansåg tingsrätten emellertid att det saknades förutsättningar att förordna om fortsatt umgänge med umgängesstöd.
4. Hovrätten har inte meddelat prövningstillstånd.
5. HD har meddelat prövningstillstånd och med stöd av 54 kap. 12 a § RB beslutat att pröva frågan om det är möjligt att förordna om umgänge med umgängesstöd enligt 6 kap. 15 c § FB utan att samtidigt förordna om en övergång till umgänge utan umgängesstöd.
6. I 6 kap. 2 a § FB anges att barnets bästa ska vara avgörande för alla frågor om vårdnad, boende och umgänge. Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet ska det enligt paragrafens andra stycke fästas avseende särskilt vid risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för våld eller annat övergrepp, eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa. (Jfr även artikel 3 i barnkonventionen.)
7. Enligt 6 kap. 15 § första stycket har ett barn rätt till umgänge med en förälder som det inte bor tillsammans med, utom i det fall det strider mot barnets bästa. Umgänget kan ske genom att barnet och föräldern träffar varandra eller genom att de har annan kontakt. (Jfr även artikel 9.3 i barnkonventionen.)
8. Bedömningen av vilket umgänge som är bäst för barnet bör – även om ett beslut om umgänge i princip gäller fram till dess att barnet fyller 18 år – ha sitt fokus på de närmaste åren. Detta beror på att det vid beslutstillfället kan vara svårt att förutse och beakta alla framtida förändringar som kan ha betydelse för umgängets utformning och omfattning. (Jfr ”Risken för bortförande II” NJA 2023 s. 1018 p. 19 och ”Det uteblivna umgänget” NJA 2024 s. 480 p. 26.)
9. När rätten beslutar om umgänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans med, får rätten, om barnet har behov av det, enligt 6 kap. 15 c § första stycket besluta att en person som utses av socialnämnden ska medverka vid umgänget (umgängesstöd). Ett beslut om umgängesstöd ska enligt samma stycke gälla för en viss tid.
10. Om en fråga om umgängesstöd aktualiseras ska domstolen ta ställning till om det finns förutsättningar för att umgänget, efter en övergångsperiod med umgängesstöd, kan övergå till umgänge utan sådant stöd (jfr prop. 2009/10:192 s. 12 och 29 f.).
11. Om domstolen kommer fram till att så inte kan ske inom överskådlig tid bör domstolen inte förordna om ett umgänge med umgängesstöd. Bakom detta ligger bland annat bedömningen att ett förordnande som inte kombineras med en övergång till ett umgänge utan sådant stöd generellt sett inte skulle vara till barnets bästa. Inget hindrar emellertid att domstolen förordnar om umgänge på annat sätt än genom att föräldern och barnet träffas. Frågan om umgänge med umgängesstöd kan också väckas på nytt vid en senare tidpunkt. (Jfr a. prop. s. 12 och 30 samt Anna Singer, Barnets bästa, 8 uppl. 2024, s. 185.)
12. Av lagtexten framgår att om domstolen i stället gör prognosen att umgänget efter en övergångsperiod med umgängesstöd kan övergå till umgänge utan sådant stöd ska umgängesstödet beslutas för viss tid. Regelverket måste anses bygga på tanken att domstolen i den situationen också ska förordna om fortsatt umgänge utan umgängesstöd för tiden därefter. Ett beslut om umgängesstöd är följaktligen ett komplement till ett beslut om umgänge enligt 6 kap. 15 a § FB. (Jfr a. prop. s. 11.)
13. Förhållandena när en fråga om umgänge aktualiseras i domstol kan emellertid vara mycket varierande. Och ibland kan det vara särskilt angeläget att ett pågående umgänge där barnet och föräldern träffar varandra med umgängesstöd får fortsätta under ytterligare en period. Det kan alltså inte uteslutas att förhållandena i vissa fall kan vara sådana att det måste anses stå i strid med principen om barnets bästa att inte förordna om något umgänge, även om det vid tidpunkten för domstolens bedömning är osäkert om umgänget på sikt kan ske utan umgängesstöd. I dessa undantagsfall bör det vara möjligt att förordna om umgänge med umgängesstöd under viss tid utan att samtidigt förordna om en övergång till umgänge utan umgängesstöd. Även om en sådan tillämpning inte synes ha varit förutsedd av lagstiftaren kan den inte anses stå i strid med vad som sägs i 6 kap. 15 c § FB.
14. Den i prövningstillståndet ställda frågan ska besvaras i enlighet med det nu sagda.
15. Det bör i sammanhanget klargöras att det inte finns något hinder mot att förordna om umgänge med umgängesstöd utan att samtidigt förordna om en övergång till umgänge utan sådant stöd i situationer när domstolen interimistiskt beslutar i frågor om umgänge (jfr 6 kap. 20 § FB och a. prop. s. 30).
16. Mot bakgrund av HD:s bedömning finns det anledning att meddela prövningstillstånd i hovrätten i frågan om umgänge. Det ankommer därefter på hovrätten att bedöma frågan om umgänge utifrån de förhållanden som är aktuella vid tidpunkten för hovrättens prövning.
17. Det har inte framkommit skäl att meddela prövningstillstånd i målet i övrigt. Hovrättens beslut att inte meddela prövningstillstånd står därmed fast i dessa delar.
HD förklarar att det i undantagsfall är möjligt att förordna om umgänge med umgängesstöd för viss tid enligt 6 kap. 15 c § FB utan att samtidigt förordna om en övergång till umgänge utan sådant stöd.
Med ändring av hovrättens beslut meddelar HD tillstånd till målets prövning i hovrätten såvitt avser frågan om umgänge.
HD meddelar inte prövningstillstånd i målet i övrigt. Hovrättens beslut i dessa delar står därmed fast.
","lagrumLista":[{"referens":"6 kap. 2 a § föräldrabalken","sfsNummer":"1949:381"},{"referens":"6 kap. 15 § föräldrabalken","sfsNummer":"1949:381"},{"referens":"6 kap. 15 a § föräldrabalken","sfsNummer":"1949:381"},{"referens":"6 kap. 15 c § föräldrabalken","sfsNummer":"1949:381"},{"referens":"Artikel 3 i Barnkonventionen"},{"referens":"Artikel 9 i Barnkonventionen"}],"litteraturLista":[],"malNummerLista":["Ö 3043-25"],"nyckelordLista":["Umgängesstöd","Barnets bästa","Barnkonventionen","Umgänge"],"publiceringsform":"REFERAT","publiceringstid":"2026-10-15T15:54:00","rattsomradeLista":[],"referatNummerLista":["NJA 2026:32","NJA 2026 s. 372"],"sammanfattning":"Det är i undantagsfall möjligt att förordna om umgänge med umgängesstöd för viss tid utan att samtidigt förordna om en övergång till ett umgänge utan sådant stöd.","typ":"PREJUDIKAT"}