[T] Concrete Group Aktiebolag och [T] Betong AB väckte vid Stockholms tingsrätt, Patent- och marknadsdomstolen, talan mot [t] Beteiligungen GmbH och [t] praefab Neubrandenburg GmbH med yrkande om förbud vid vite mot användning av vissa immaterialrättsligt skyddade kännetecken. Det yrkades även skälig ersättning samt ersättning för ytterligare skada för intrång i kännetecken. Motparterna bestred yrkandena.
Patent- och marknadsdomstolen (rådmännen Daniel Severinsson, Alexander Ramsay och JosefinPark) meddelade dom den 21 december 2022.
I punkt 1 i domslutet angavs följande.
Patent- och marknadsdomstolen förbjuder envar av [t] Beteiligungen GmbH och [t] praefab Neubrandenburg GmbH, vid vite om 1 000 000 kr, att i näringsverksamhet i Sverige använda kännetecknen som anges i domsbilaga 1* som varukännetecken för försäljning och marknadsföring av betong, cement och relaterade tjänster samt som näringskännetecken för verksamhet som omfattar tillverkning och försäljning av betong och cement, på sätt som skett enligt domsbilaga 2–5.*
I domslutet fastställdes även ersättningsskyldighet för utnyttjande av kännetecknen ”på sätt som skett enligt domsbilaga 2–5”.
Domsbilagorna 2–5 utgjordes av utskrivna skärmdumpar tagna från hemsidor. Det var huvudsakligen fråga om annonser i byggbranschen, skrivna på svenska eller engelska och utformade grafiskt på vissa sätt.
[t] Beteiligungen GmbH och [t] praefab Neubrandenburg GmbH, gemensamt benämnda de tyska bolagen, överklagade i Svea hovrätt, Patent- och marknadsöverdomstolen, och yrkade att Patent- och marknadsöverdomstolen skulle ogilla [T] Betong AB:s och [T] Concrete Group Aktiebolags, gemensamt benämnda de svenska bolagen, talan i dess helhet.
De svenska bolagen motsatte sig ändring av Patent- och marknadsdomstolens dom.
Patent- och marknadsöverdomstolen (hovrättsråden Magnus Ulriksson och Kerstin Norman samt tf. hovrättsassessorn Agnes Leijonhufvud, referent) meddelade dom den 14 mars 2024.
Domstolen fann på anförda skäl att de tyska bolagen hade gjort intrång i de svenska bolagens ensamrätt till vissa angivna varu- och näringskännetecken.
Vidare anförde domstolen följande.
Patent- och marknadsöverdomstolen gör ingen annan bedömning än Patent- och marknadsdomstolen när det gäller behovet av förbud förenat med vite och vitesbeloppets storlek.
Ett immaterialrättsligt förbud syftar till att avhålla intrångsgöraren från att fortsätta med det handlande som har bedömts utgöra intrång i en rättighet och ska således ta sikte på de intrång som konstaterats i målet. Ett förbud ska med andra ord inte omfatta förfoganden där något intrång inte konstaterats, utan enbart träffa intrångsgörarens faktiska användning av de intrångsgörande kännetecknen (se t.ex. NJA 2007 s. 431 och NJA 2008 s. 1082). Vidare måste förbudet vara klart avgränsat och så tydligt formulerat att den som förbudet riktar sig mot förstår förbudets omfattning. Mot denna bakgrund utformas förbud inom känneteckensrätten ofta på så sätt att intrångsgöraren förbjuds att i näringsverksamhet under ett visst kännetecken exempelvis marknadsföra eller utbjuda till försäljning de varor eller tjänster som intrånget omfattar.
Patent- och marknadsdomstolen har i domslutet begränsat förbudet till användning av de tyska bolagens kännetecken vid marknadsföring och försäljning på det ”sätt som skett” i domsbilagorna 2–5. Begränsningen återfinns inte i de svenska bolagens yrkande.
Lokutionen ”på sätt som skett” används ofta vid utformningen av förbud inom marknadsföringsrätten, men framstår enligt Patent- och marknadsöverdomstolen som mindre lämpad inom känneteckensrätten. Vid prövningen av om en viss marknadsföringsåtgärd är att bedöma som t.ex. vilseledande och otillbörlig är det ofta av avgörande betydelse hur en annons utformats i ord och bild samt i vilket medium marknadsföringen förekommit. Det immaterialrättsliga förbudet ska avspegla det faktiska förfogande som skett i form av exempelvis utbjudande av varor till försäljning, import eller export av varor under tecknet eller en användning av tecknet i reklam, medan det för det marknadsföringsrättsliga förbudet, med hänsyn till de bedömningar som ofta ska göras i frågan om marknadsföringen är otillbörlig, kan finnas behov av att avgränsa förbudet till att avse marknadsföring i just den kontext som skett. En användning vid utformningen av immaterialrättsliga förbud av lokutionen ”på sätt som skett” med hänvisning till en bild i en bilaga, riskerar också att ge upphov till tolkningsproblem vid verkställighet och otydlighet för förbudsadressaten vad det är denna har att förhålla sig till. Ett förbud som utformats på detta sätt kan ge intryck av att förbudet skulle vara begränsat till ett förfogande som är identiskt med vad som kan läsas ut av den bilaga som knutits till förbudet.
Mot bakgrund av principen om reformatio in pejus och att det endast är de tyska bolagen som överklagat domen är Patent- och marknadsöverdomstolen förhindrad att ändra förbudet till nackdel för de tyska bolagen (jfr 17 kap. 3 § och 50 kap. 1, 2 och 4 §§ RB). Förbudet kan således inte få en vidare omfattning än den som följer av Patent- och marknadsdomstolens förbud. Samtidigt har domstolen en skyldighet att vid sin officialprövning, inom ramen för förbudsyrkandet, vid behov omformulera och precisera en förbudsformulering så att den uppfyller kravet på entydighet och konkretisering samt korresponderar mot de intrång som funnits styrkta (se t.ex. NJA 2000 s. 435 I och II).
Enligt Patent- och marknadsöverdomstolens mening kan det förbud som underinstansen meddelat inte tolkas på så sätt att förbudet inte skulle omfatta försäljning eller marknadsföring i andra kanaler eller på andra sätt än vad som exakt framgår av de svenska och tyska webbsidorna enligt underinstansens domsbilagor 2–5. Att låta lokutionen ”på sätt som skett” utgå ur förbudet kan därmed inte anses innebära att förbudet utformas i strid med principen om reformatio in pejus. Förbudet ska mot bakgrund av de nu gjorda övervägandena formuleras utifrån de intrång som konstaterats, men inte träffa fler förfoganden än vad underinstansens förbud gör. Den närmare utformningen, som enligt Patent- och marknadsöverdomstolen överensstämmer med dessa utgångspunkter, framgår av domslutet.
Patent- och Marknadsöverdomstolen fastställde även de svenska bolagens rätt till ersättning.
1. Med ändring av Patent- och marknadsdomstolens domslut punkten 1 förbjuder Patent- och marknadsöverdomstolen envar av [t] Beteiligungen GmbH och [t] praefab Neubrandenburg GmbH vid vite om 1 000 000 kr, att i näringsverksamhet i Sverige,
a. vid rekrytering av säljare använda de kännetecken som anges i bilaga B som näringskännetecken för verksamhet som omfattar tillverkning och försäljning av betong och cement, och
b. vid utbjudande till försäljning och annan marknadsföring av betong, cement och därtill relaterade tjänster använda de kännetecken som anges i bilaga C som varukännetecken för dessa varor och tjänster samt att använda kännetecknen som anges i bilaga C som näringskännetecken för verksamhet som omfattar tillverkning och försäljning av betong och cement.
I punkterna 2 och 3 fastställde domstolen de tyska bolagens ersättningsskyldighet.
Hovrättslagmannen Per Carlson var skiljaktig i frågan om vitesförbudets omfattning (punkten 1 i domslutet) samt anförde följande.
En civilrättslig utgångspunkt för ett känneteckensrättsligt förbud är, att det endast kan omfatta sådan användning av ett yngre kännetecken som företagits och som inneburit intrång i ensamrätten till ett äldre kännetecken (se 8 kap. 1 § första stycket och NJA 2007 s. 431).
Av grundläggande betydelse i processrättsligt hänseende är, att ett förbud inte får avse annat eller mera än vad part i behörig ordning yrkat och att en överklagad dom, i fall där endast den ena parten överklagat domen, med hänsyn till förbudet mot reformatio in pejus, inte får ändras till dennes nackdel (se 17 kap. 3 § jämförd med 50 kap. 1, 2 och 4 §§ RB).
Ett förbud på känneteckensrättslig grund kan alltså ta sikte på olika slag av användning av ett yngre kännetecken. Förbud mot användning av ett varumärke kan avse bl.a. att i näringsverksamhet bjuda ut varor till försäljning under kännetecknet (se 1 kap. 10 § andra stycket varumärkeslagen).
Ett förbud mot användning av ett yngre kännetecken utformas därför normalt så, att det avser sådan användning av kännetecknet för vissa varor eller tjänster som befunnits äga rum och som svarar mot de rekvisit som definierar ensamrättens omfattning och därmed konstituerar intrång i rätten till ett äldre kännetecken.
De förbudsyrkanden som de svenska bolagen framställde i Patent- och marknadsdomstolen var också utformade på detta sätt, i det att de avsåg förbud mot användning i näringsverksamhet i Sverige av vissa kännetecken för vissa varor och tjänster samt för viss verksamhet.
I den överklagade domen begränsade emellertid Patent- och marknadsdomstolen förbudet till att avse användning i näringsverksamhet i Sverige av vissa kännetecken som varukännetecken för försäljning och marknadsföring av betong, cement och relaterade tjänster samt som näringskännetecken för verksamhet som omfattar tillverkning och försäljning av betong och cement ”på sätt som skett enligt domsbilaga 2–5”.
Avgränsning av förbud till ”på sätt som skett” torde inte vara ändamålsenligt inom känneteckensrätten annat än i rena undantagsfall. Avgränsningen används dock inom marknadsföringsrätten, i fall där t.ex. ett visst reklambudskap är vilseledande i en viss kontext och därmed otillbörligt. I regel konkretiseras därvid förbudet genom angivande av budskapet och hänvisning till en bilaga, som innehåller den kontext i vilken budskapet förekommit och befunnits vara vilseledande; i förekommande fall utvidgat till att omfatta även ”liknande åtgärder” (se 23 § marknadsföringslagen).
I fall där ett förbudsyrkande är begränsat till ”på sätt som skett” är domstolen bunden av den ram som det aktuella sättet innebär (jfr MD 2013:3, punkt 572). Det innebär med andra ord att domstolen är förhindrad att låta förbudet omfatta något annat eller mera än vad som ryms inom ramen för det framställda förbudsyrkandet.
En annan sak är att domstolen inom denna ram är oförhindrad att begränsa förbudet till den marknadsföring som den funnit vara vilseledande och otillbörlig. Vidare har domstolen en skyldighet att ex officio tillse att förbudet är konkretiserat så att det klart framgår vilket slags handlingar det avser (se NJA 2018 s. 833).
När ett meddelat förbud är begränsat till ”på sätt som skett”, är högre rätt förhindrad att ändra förbudet så att det omfattar något annat eller mera än det överklagade förbudet, i fall där endast den part överklagat mot vilken förbudet riktats eftersom det annars skulle vara till nackdel för denne.
Avgränsningen av ett förbud till ”på sätt som skett” innebär en mycket tydlig begränsning av förbudets omfattning när det aktuella sättet beskrivs i en bilaga. En sådan bilaga innehåller normalt ett flertal element som vart och ett, både formellt och i praktiken, bidrar till att begränsa förbudets omfattning.
Även när ett förbud avgränsats till ”på sätt som skett” är det givetvis möjligt att snäva in det ytterligare genom att t.ex. införa fler begränsande element. Sådana element begränsar sålunda förbudets omfattning på ungefär samma sätt som ytterligare bestämningar i ett patentkrav begränsar patentets skyddsomfång.
Att i ett fall som det föreliggande ta bort den begränsning som ligger i uttrycket ”på sätt som skett” och dess hänvisning till en bilaga, innebär emellertid en utvidgning av förbudets omfattning till nackdel för klaganden, eftersom det inte längre begränsas av de däri ingående elementen.
På grund av det anförda föreligger det hinder mot att till nackdel för de tyska bolagen ändra beslutet till att avse någon annan användning av bolagens aktuella kännetecken än ”på sätt som skett” enligt domsbilagorna 2–5 till den överklagade domen; ett förbud som är i hög grad begränsat, men konkret till sitt innehåll.
Med det ändringsyrkande som de tyska bolagen framställt finns dock inte något hinder mot att, inom ramen för ”på sätt som skett” enligt domsbilagorna 2–5, begränsa förbudet ytterligare. Med hänsyn till vad som är utrett om de tyska bolagens användning av kännetecknen i bilaga B och C, bör förbudet under punkten 1 i Patent- och marknadsöverdomstolens domslut ha följande lydelse.
Patent- och marknadsöverdomstolen förbjuder, med ändring av punkten 1 i Patent- och marknadsdomstolens domslut, envar av [t] Beteiligungen GmbH och [t] praefab Neubrandenburg GmbH, vid vite om 1 000 000 kr, att i näringsverksamhet i Sverige,
a) på sätt som skett enligt bilaga 2–4 till Patent- och marknadsdomstolens dom, som näringskännetecken använda de kännetecken som anges i bilaga B vid rekrytering av säljare till verksamhet som omfattar tillverkning och försäljning av betong och cement,
b) på sätt som skett enligt bilaga 5 till Patent- och marknadsdomstolens dom,
1. som varukännetecken använda de kännetecken som anges i bilaga C för utbjudande till försäljning och annan marknadsföring av betong, cement och därtill relaterade tjänster samt
2. som näringskännetecken använda dessa kännetecken för verksamhet som omfattar tillverkning och försäljning av betong och cement.
[t] Beteiligungen GmbH och [t] praefab Neubrandenburg GmbH överklagade och yrkade att HD skulle ogilla [T] Concrete Group Aktiebolags och [T] Betong AB:s käromål. De yrkade även ändring i fråga om rättegångskostnaderna i Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen oavsett utgången i HD.
[T] Concrete Group Aktiebolag och [T] Betong AB bestred yrkandena.
HD meddelade prövningstillstånd i frågan om det vitesförbud och den fastställelse av ersättningsskyldighet som Patent- och marknadsöverdomstolen hade bestämt var förenliga med förbudet mot reformatio in pejus. Frågan om prövningstillstånd rörande de tyska bolagens överklagande i övrigt förklarades vilande.
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Norah Lind, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.
Skäl
Punkterna 1–27 motsvarar i huvudsak punkterna 1–9 och 11 i HD:s skäl.
Rättens officialprövning vid formuleringen av känneteckensrättsliga vitesförbud
28. Utgångspunkten vid formuleringen av ett vitesförbud är yrkandet. Detta innebär att överrätten vid sin officialprövning av vitesförbudet är bunden av principen om förbudet mot reformatio in pejus (jfr p. 22). Vid bedömningen av förbudet mot reformatio in pejus har rätten i ett första steg att ta ställning till hur underrättens dom ska förstås (jfr p. 14–16).
29. En användning av lokutionen ”på sätt som skett” med hänvisning till en bilaga vid utformningen av känneteckensrättsliga förbud torde inte vara ändamålsenlig annat än i rena undantagsfall. En sådan formulering riskerar att ge upphov till tolkningsproblem i och med att dessa förbud är avsedda att vara klart preciserade (jfr p. 25–26). Tolkningsproblemen gör sig gällande för vitesadressaten i dennes framtida verksamhet i fråga om vad det är man har att förhålla sig till, men de gör sig gällande även vid ett utdömande av vitet. En sådan formulering kan ytterligare ge upphov till tolkningsproblem i överrätt och då – som nu är aktuellt – i frågan hur ett vitesförbud är att förstå vid tillämpningen av förbudet mot reformatio in pejus. En tolkningsfråga är då om lokutionen ”på sätt som skett” och hänvisningen till domsbilagan ska tolkas som en illustration av förbudet, eller om domslutet är att förstå som innebärande ett förbud av precis det förfarande som framgår av domsbilagan. En ytterligare fråga är hur själva bilagan ska tolkas i fråga om vilka begränsningar den ska anses innebära.
30. Vid tolkningen av en underrätts dom ligger det i sakens natur att domslutets ordalydelse ligger i förgrunden. Om denna ordalydelse är oklar kan dock en läsning mot domskälen ske. I fråga om innebörden av ”på sätt som skett” i ett känneteckensrättsligt vitesförbud behöver alltså en läsning av domen främst ta sikte på hur domstolen har dömt i fråga om användningen av varukännetecknet eller företagsnamnet samt andra eventuella avgränsningar av förbudets omfattning, t.ex. i geografiskt hänseende (jfr p. 21, 24 och 26). Har domstolen i domslutet hänvisat till domsbilagor bör även det som framgår av dem tolkas.
31. Om det vid tolkningen av underrättens vitesförbud står klart att den formulering som har använts i underrätten uppfyller kraven på konkretisering och entydighet – alltså att domen skulle kunna ligga till grund för ett framtida utdömande av vitet – står det överrätten fritt att omformulera vitesförbudet inom den ram som satts av yrkandena i överrätten. En sådan omformulering kan exempelvis avse mindre oklarheter.
32. Om underrättens dom däremot ger upphov till olika tolkningar i överrätten är situationen dock en annan. Oklarheten är då av sådan dignitet att den även torde få inverkan på möjligheterna att verkställa vitesförbudet. I ett första steg bör då parterna ges möjlighet att yttra sig över tolkningsalternativen. Om det inte är möjligt att avhjälpa oklarheten genom materiell processledning får domen som huvudregel anses så oklar att den inte framgår hur domstolen har dömt i saken (se 59 kap. 1 § första stycket 3 RB). Under sådana omständigheter är det inte möjligt att ta ställning till frågan om reformatio in pejus. Annorlunda uttryckt är en förutsättning för en tillämpning av förbudet mot reformatio in pejus att den överklagade domen inte är av domvillokaraktär.
33. Om en tingsrätts dom varit så oklar att det inte framgår av den hur rätten har dömt i saken föreligger en obligatorisk skyldighet för hovrätten att undanröja domen. Undanröjande kan avse domen i dess helhet. Efter ett undanröjande ska målet återförvisas för fortsatt behandling i underrätt. (Se 50 kap. 26 och 29 §§ RB).
34. Principiellt torde det ovan anförda kunna överföras till fastställelse av skadeståndsskyldighet (jfr Peter Westberg, Det provisoriska skyddet i tvistemål, bok 2, 2004, s. 235 ff.). Tolkningsfrågan i dessa fall är om det som angetts i underrättens dom är tillräckligt klart och tydligt i fråga om omfattningen av skadeståndsskyldigheten som sådan; alltså om domen skulle kunna ligga till grund för en rättegång om fullgörelse.
Bedömningen i fallet
Patent- och marknadsöverdomstolens dom har inte varit förenlig
med förbudet mot reformatio in pejus
35. Frågan nu är om Patent- och marknadsdomstolens dom har varit så klar och tydlig att Patent- och marknadsöverdomstolen har kunnat basera sin bedömning om reformatio in pejus på den. Patent- och marknadsdomstolen har slagit fast vitesförbudets omfattning i punkten 1. Frågan är då närmare bestämt vad formuleringen ”på sätt som skett enligt domsbilaga 2–5” innebär i fråga om begränsningar av förbudet.
36. Domsbilaga 2 och 3 är i princip likalydande. De är båda skärmdumpar av rekryteringsannonser. Annonserna i fråga finns på svenska hemsidor, de är avfattade på svenska och de avser rekrytering i Mälardalsregionen. Samtliga dessa omständigheter skulle kunna anses som begränsande förbudet; särskilt att annonserna avser rekrytering men även att det finns olika geografiska avgränsningsalternativ. Vidare skulle en begränsning också – och detta gäller samtliga hänvisningar till domsbilagorna – kunna anses ligga i det allmänna intrycket och det mer allmänna sätt som känneteckensanvändningen har skett på. Inga uttryckliga preciseringar avseende vilka begränsningar som domsbilaga 2 och 3 ska anses bestå i framgår av domskälen. Det framgår inte heller av skälen i övrigt. Domsbilaga 4 är en skärmdump av en text om [t] praefa på engelska, dock publicerad på en svensk hemsida. Domsbilaga 5 är en skärmdump från [t] praefabs tyska hemsida. Inte heller avseende dessa domsbilagor finns något tydliggörande i domskälen.
37. I domskälen anges gällande själva vitesförbudet att det bör ”begränsas till att avse svarandebolagens faktiska användning av kännetecknen i enlighet med domslutet” (s. 54). Det ligger nära till hands att tolka skrivningen om bolagens ”faktiska användning” som att det som avses i domslutet är ett mycket begränsat förbud helt och hållet i enlighet med det som framgår av domsbilagorna. Sammantaget med ordalydelsen i domslutet kan dock inte slutsatsen dras att så är fallet. Ytterligare är oklart vad domstolen menar att denna faktiska användning och de sätt som den har skett på har bestått i – hänvisningen till bilagorna är i så måtto inte tillräckligt entydig för att ligga till grund för ett utdömande av vitet.
38. I fråga om skadestånd framgår av punkterna 3 och 4 i domslutet att Patent- och marknadsdomstolen har fastställt att de tyska bolagen är skyldiga att betala ersättning till de svenska bolagen för utnyttjande av vissa närings- och varukännetecken på sätt som skett enligt domsbilaga 2–5. Av ordalydelsen framgår alltså att den skadeståndsskyldighet som fastställts begränsas av det utnyttjande som skett, vilket definieras i domsbilagorna. Tolkningsproblemet i denna del är detsamma som vad gäller vitesförbudet; det vill säga att klart kunna slå fast vad Patent- och marknadsdomstolen i och med hänvisningen till bilagorna ansett att utnyttjandet har bestått i. Detta kan inte heller utläsas ur domskälen och domen får även i denna del anses oklar.
39. Det kan vidare konstateras att Patent- och marknadsöverdomstolen inte har kunnat enas om lokutionen ”på sätt som skett” jämte hänvisningen till domsbilagorna ska förstås som endast illustrerande eller som avseende det exakta förfarande som anges i domsbilagorna. Att det på detta sätt i överrätten har ansetts finnas två tolkningsmöjligheter får även i sig anses utgöra en stark indikation på att domen är oklar.
40. Även om Patent- och marknadsöverdomstolen vid huvudförhandlingens inledning tog upp processens ram har oklarheten i nu aktuellt avseende inte avhjälpts. Det kan därmed konstateras att Patent- och marknadsöverdomstolens vitesförbud och fastställelse av ersättningsskyldighet inte har varit förenliga med förbudet mot reformatio in pejus.
Underrätternas domar ska undanröjas och målet återförvisas
41. Rättegångsbalkens bestämmelser om domvilla, undanröjande och återförvisning gäller även i HD i förhållande till lägre rätts dom (se p. 32 och 33 samt 55 kap. 15 § första stycket 1 RB).
42. Mot den bakgrunden ska prövningstillstånd meddelas i övriga delar. Patent- och marknadsöverdomstolens dom liksom Patent- och marknadsdomstolens dom ska undanröjas, båda i sin helhet, och målet återförvisas för fortsatt behandling i Patent- och marknadsdomstolen.
43. Vid denna utgång ska Patent- och marknadsdomstolen i samband med att målet tas upp pröva frågan om rättegångskostnader i Patent- och marknadsöverdomstolen och HD (se 18 kap. 15 § tredje stycket RB).
HD:s avgörande
Se HD:s beslut.
HD (justitieråden Stefan Johansson, Dag Mattsson, referent, Petter Asp, JohanDanelius och Margareta Brattström) meddelade den 31 mars 2026 följande beslut.
1. [T] Concrete Group Aktiebolag och [T] Betong AB (de svenska bolagen) och [t] Beteiligungen GmbH och [t] praefab Neubrandenburg GmbH (de tyska bolagen) är alla verksamma inom betongbranschen.
2. På talan av de svenska bolagen meddelade Patent- och marknadsdomstolen ett vitesförbud mot de tyska bolagen i fråga om användning av vissa immaterialrättsligt skyddade kännetecken. Enligt domslutet gällde förbudet för en där närmare angiven användning samt ”på sätt som skett enligt domsbilaga 2–5”. I domslutet fastställdes även att de tyska bolagen var skyldiga att betala bland annat skälig ersättning för utnyttjande av kännetecknen ”på sätt som skett enligt domsbilaga 2–5”. Sedan de tyska bolagen överklagat domen har Patent- och marknadsöverdomstolen ändrat vitesförbudet och ersättningsskyldigheten bland annat så att lokutionerna ”på sätt som skett enligt domsbilaga 2–5” tagits bort.
3. Enligt Patent- och marknadsöverdomstolen riskerar formuleringen ”på sätt som skett” i ett immaterialrättsligt vitesförbud att ge upphov till tolkningsproblem, eftersom det kan ge intryck av att förbudet skulle vara begränsat till ett förfogande som är identiskt med vad som kan utläsas av den bilaga som har knutits till förbudet. Patent- och marknadsöverdomstolen har menat att lokutionen ”på sätt som skett” med hänvisning till domsbilagorna 2–5 visserligen är en begränsning av Patent- och marknadsdomstolens förbud men att detta förbud ändå inte kan tolkas så att det inte skulle omfatta försäljning eller marknadsföring i andra kanaler eller på andra sätt än vad som exakt framgår av bilagorna. Mot bakgrund av detta – och med hänsyn till sin skyldighet att konkretisera och precisera ett vitesförbud – har Patent- och marknadsöverdomstolen kommit fram till att det inte skulle stå i strid med principen om reformatio in pejus att låta lokutionen med hänvisning till bilagorna utgå.
4. HD har, med anledning av de tyska bolagens överklagande, meddelat prövningstillstånd i frågan om det vitesförbud och den fastställelse av ersättningsskyldighet som Patent- och marknadsöverdomstolen har bestämt är förenliga med förbudet mot reformatio in pejus. Frågan om prövningstillstånd rörande de tyska bolagens överklagande i övrigt har förklarats vilande.
Förbud mot användning av kännetecken
5. Efter yrkande får domstolen förbjuda den som gör intrång i ett kännetecken eller ett företagsnamn att fortsätta med det vid äventyr av vite (se 8 kap. 3 § första stycket varumärkeslagen, 2010:1877, respektive 5 kap. 3 § första stycket lagen, 2018:1653, om företagsnamn).
6. Ett grundläggande krav på ett vitesförbud är att den som förbudet riktar sig mot ska veta vilket handlande som omfattas av förbudet. Adressaten ska få helt klart för sig vad som krävs för att följa förbudet och undgå att erlägga ett fastställt vitesbelopp. Också för att ett vite ska kunna dömas ut är det nödvändigt att förbudet är tydligt definierat och avgränsat.
7. Det är domstolens uppgift att, utifrån det framställda yrkandet, i sitt beslut formulera förbudet så att det är tillräckligt tydligt och omfattningen är konkret angiven. Ett känneteckensrättsligt förbud bör utformas så att det ansluter till den användning som intrånget har bestått i och är bestämt avseende den specifika typen av användning, dvs. i princip vara kopplat till de berörda rekvisiten för ensamrätten. Det kan finnas skäl för domstolen att i beslutet ytterligare specificera förbudet i fråga om sådant som kategori av tjänst eller produkt eller kvalificera det på annat sätt, exempelvis genom en geografisk avgränsning. Förbudet får inte gå längre än vad som fordras för att tillgodose skyddsintresset.
8. Inom marknadsrätten är det möjligt att låta ett förbud avseende en viss marknadsföring omfatta även ”liknande åtgärder” (se exempelvis 23 § marknadsföringslagen, 2008:486). Det står klart att det däremot inte är förenligt med kravet på tydlighet att låta ett känneteckensrättsligt förbud omfatta också ”liknande” eller ”motsvarande” åtgärder (jfr prop. 1993/94:122 s. 67).
9. Även lokutionen ”på sätt som skett” med hänvisning till en bilaga förekommer ibland inom marknadsrätten. Det kan handla om att ett reklambudskap är otillbörligt genom att det är vilseledande i ett visst sammanhang. I regel konkretiseras förbudet då i beslutet genom angivande av budskapet och en hänvisning till en bilaga, som åskådliggör det sammanhang i vilket budskapet har förekommit och som har betydelse för frågan om otillbörlighet.
10. Men saken ställer sig annorlunda vid ett känneteckensrättsligt förbud. På grund av utformningen av ensamrättigheterna framstår det inte som ändamålsenligt att på detta område använda lokutionen ”på sätt som skett” med hänvisning till en bilaga där den förbjudna användningen är tänkt att framgå. En sådan utformning av förbudet – där tolkningen blir beroende av hur den som tar del av bilagan uppfattar hänvisningen till den – riskerar att ge upphov till oklarhet om förbudets omfattning. I stället bör utgångspunkten vara att domstolen så långt som möjligt i själva beslutet formulerar omfattningen av förbudet och därmed säkerställer att detta får en avfattning som uppfyller de krav som ska ställas på tydlighet och konkretion. Däremot kan det vara lämpligt att ta med det aktuella kännetecknet i en bilaga.
11. Principen om förbud mot reformatio in pejus finns inte särskilt stadgad i fråga om tvistemål. Det följer i stället av flera bestämmelser i rättegångsbalken lästa tillsammans, att en dom inte får ändras till klagandens nackdel om inte motparten också har klagat (jfr 17 kap. 3 § och 50 kap. 1 § och 4 § första stycket 2). En ändring till parts nackdel kan göras endast på yrkande i behörig ordning av motparten. Detta utesluter dock inte att justeringar kan göras, exempelvis kan domstolen behöva klargöra eller konkretisera rättsföljden.
12. De aktuella domsbilagorna 2–5 är utskrivna skärmdumpar som har tagits från några hemsidor. Huvudsakligen rör det sig om annonser i byggbranschen som är skrivna på svenska eller engelska och utformade grafiskt på vissa sätt och som gäller bland annat rekrytering av säljare till Mälardalsregionen. Skärmdumparna, som innehåller de omtvistade kännetecknen, gavs in under rättegången i Patent- och marknadsdomstolen för att visa att de tyska bolagen hade gjort intrång i de svenska bolagens rättigheter.
13. I enlighet med Patent- och marknadsöverdomstolens bedömning kan hänvisningen till domsbilagorna i Patent- och marknadsdomstolens vitesförbud inte anses uppfylla de krav på tydlighet som ska ställas på ett förbud, eftersom hänvisningen väcker frågan om endast sådan användning som just den i bilagorna omfattas av förbudet. Patent- och marknadsdomstolens dom i övrigt ger inte heller någon tillräckligt säker ledning för förbudets omfattning. Det går alltså inte att med bestämdhet säga hur domstolen beslutat i fråga om vitesförbudet.
14. Som Patent- och marknadsöverdomstolen också har konstaterat måste hänvisningen till innehållet i bilagorna ändå förstås som någon form av begränsning av det förbud som riktats mot de tyska bolagen, om än det på grund av otydligheten inte går att avgöra hur långt denna begränsning sträcker sig. Begränsningen får dock anses vara av sådan betydelse att det har stått i strid med förbudet mot reformatio in pejus att, på talan endast av de tyska bolagen, låta hänvisningen till bilagorna utgå. Vad de svenska bolagen har anfört kan inte föranleda någon annan slutsats.
15. Vid denna bedömning får det anses ha varit oförenligt med förbudet mot reformatio in pejus att ta bort hänvisningen till bilagorna även när det gäller beslutet om fastställande av ersättningsskyldighet.
16. Den dispenserade frågan ska besvaras i enlighet med det anförda.
17. Mot denna bakgrund ska prövningstillstånd meddelas i målets övriga delar. Eftersom Patent- och marknadsdomstolens dom var så oklar att det inte framgick hur den domstolen dömt, ska såväl Patent- och marknadsdomstolens dom som Patent- och marknadsöverdomstolens dom undanröjas, båda i sin helhet, och målet återförvisas till Patent- och marknadsdomstolen för fortsatt behandling. I samband med målet efter dess återupptagande ska Patent- och marknadsdomstolen pröva frågan om rättegångskostnader i Patent- och marknadsöverdomstolen och HD.
HD förklarar att det vitesförbud och den fastställelse av ersättningsskyldighet som Patent- och marknadsöverdomstolen har bestämt inte är
förenliga med förbudet mot reformatio in pejus.
HD meddelar prövningstillstånd i målet i övrigt.
HD undanröjer Patent- och marknadsöverdomstolens dom och Patent- och marknadsdomstolens dom samt återförvisar målet till Patent- och marknadsdomstolen för fortsatt behandling.
Det ankommer på Patent- och marknadsdomstolen att i samband med målet efter dess återupptagande pröva frågan om ersättning för rättegångskostnader i Patent- och marknadsöverdomstolen och HD.
* Domsbilagorna 1–5 är uteslutna här (red:s anm.).
","lagrumLista":[{"referens":"8 kap. 3 § varumärkeslagen (2010:1877)","sfsNummer":"2010:1877"},{"referens":"5 kap. 3 § lagen (2018:1653) om företagsnamn","sfsNummer":"2018:1653"}],"litteraturLista":[],"malNummerLista":["PMT 2800-24"],"nyckelordLista":["Vitesförbud","Företagsnamn","Kännetecken","Reformatio in pejus","Varumärke"],"publiceringsform":"REFERAT","publiceringstid":"2026-09-16T11:09:00","rattsomradeLista":[],"referatNummerLista":["NJA 2026:18","NJA 2026 s. 205"],"sammanfattning":"I ett känneteckensrättsligt vitesförbud angav Patent- och marknadsdomstolen att förbudet gällde viss användning och ”på sätt som skett” enligt bilagor till domen. Det har inte med bestämdhet gått att säga hur domstolen beslutat i fråga om vitesförbudet. Det har dock varit fråga om en begränsning av sådan betydelse att det har stått i strid med förbudet mot reformatio in pejus att i Patent- och marknadsöverdomstolen låta hänvisningen till bilagorna utgå. Domen har undanröjts och målet återförvisats till Patent- och marknadsdomstolen.","typ":"PREJUDIKAT"}