{"avgorandedatum":"1998-11-20","bilagaLista":[],"domstol":{"domstolKod":"HVS","domstolNamn":"Hovrätten för Västra Sverige"},"europarattsligaAvgorandenLista":[],"forarbeteLista":[],"gruppKorrelationsnummer":"7d0235a5-0208-49db-859f-f093fb04b2a6","hanvisadePubliceringarLista":[],"id":"ca5b109d-5c96-4b6e-ab6a-9afbf97bed7d","innehall":"<p>DG Diskontbank GmbH (banken) ansökte hos tingsrätten om att J.L. Mode AB (bolaget) skulle försättas i konkurs.</p>\n<p>Karlstads tingsrätt (1998-04-29, rådmannen Bertil Ehn) avslog ansökningen på den grunden att banken inte styrkt att bolaget var på obestånd.</p>\n<p>Banken överklagade beslutet med yrkande att hovrätten skulle bifalla konkursansökningen och förplikta bolaget att ersätta bankens rättegångskostnader vid tingsrätten och i hovrätten.</p>\n<p>Den 11 juni 1998 försattes bolaget i konkurs efter egen ansökan. Fristdag bestämdes till den 11 juni 1998. Konkursbeslutet vann laga kraft.</p>\n<p>Bolaget gavs tillfälle att yttra sig i hovrätten men hördes inte av.</p>\n<p>Konkursboet anförde bl.a. att ersättning för rättegångskostnad inte skulle utgå, eftersom bankens ansökan hade avslagits av tingsrätten.</p>\n<p>Hovrätten för Västra Sverige (1998-11-20, hovrättslagmannen Gunnel Wennberg samt hovrättsråden Ann-Christine Persson och Pär Zelano, referent) förklarade, med ändring av det överklagade beslutet, att bolaget var i konkurs även på grund av bankens ansökan. Hovrätten lämnade bankens yrkande om ersättning för rättegångskostnader vid tingsrätten utan bifall men förpliktade bolaget att ersätta banken för dess kostnader i hovrätten.</p>\n<p>I skälen anförde hovrätten följande.</p>\n<p>Bankens konkursansökan skall prövas, trots att bolaget redan försatts i konkurs efter egen ansökan, eftersom banken begärt detta (se Walin/Palmér, Konkurslagen, s. 83).</p>\n<p>Som tingsrätten funnit är presumtionsregeln om obestånd i 2 kap. 9 § konkurslagen inte tillämplig. Det åligger vid sådant förhållande banken att styrka att bolaget är på obestånd.</p>\n<p>Frågan om en gäldenär är på obestånd skall i princip bedömas med hänsyn till förhållandena vid tidpunkten för prövningen av konkursansökningen. Om nya omständigheter har kommit till mellan ansökningens ingivande och prövningen skall dessa beaktas (se Walin/Palmér, Konkurslagen, s. 12f). Då det numera, sedan bolaget försatts i konkurs efter egen ansökan, får anses framgå att bolaget är på obestånd, skall föreliggande konkursansökan bifallas.</p>\n<p>När det gäller av banken yrkad ersättning för rättegångskostnader vid tingsrätten konstaterar hovrätten att banken inte har visat att det vid tiden för tingsrättens beslut förelåg förutsättningar att försätta bolaget i konkurs. Vid sådant förhållande bör banken inte tillerkännas ersättning för rättegångskostnader vid tingsrätten utan enbart för sådana kostnader i hovrätten.</p>\n<p>Målnummer Ö 915/98</p>","lagrumLista":[],"litteraturLista":[{"forfattare":"Walin m.fl.","titel":"Konkurslagen, s. 12 f, s. 83."}],"malNummerLista":["Ö 915-98"],"nyckelordLista":["Konkurs","Rättegångskostnad"],"publiceringsform":"REFERAT","publiceringstid":"1999-12-31T00:00:00","rattsomradeLista":[],"referatNummerLista":["RH 1999:62"],"sammanfattning":"Efter det att tingsrätten avslagit en konkursansökan på den grunden att borgenären inte styrkt att gäldenären var på obestånd och borgenären överklagat avslagsbeslutet, försattes gäldenären efter egen ansökan i konkurs. Hovrätten har prövat konkursansökningen och förklarat gäldenären försatt i konkurs även på grund av borgenärens ansökan. - Borgenären har tillerkänts ersättning endast för sina kostnader i hovrätten.","typ":"VAGLEDANDE_MEN_EJ_PREJUDICERANDE"}