{"avgorandedatum":"2025-12-10","bilagaLista":[{"fillagringId":"100/2c/b2/2cb279e1-d33a-4df7-ae78-a0c1696256a2","filnamn":"M 1662-25 Dom 2025-12-10.pdf"}],"domstol":{"domstolKod":"MMOD","domstolNamn":"Mark- och miljööverdomstolen"},"europarattsligaAvgorandenLista":[],"forarbeteLista":[],"gruppKorrelationsnummer":"95cd57c4-e15f-4711-8ddb-787fe95a52ce","hanvisadePubliceringarLista":[],"id":"d533f6fa-fe63-4a9b-8316-8095189af8a8","lagrumLista":[],"litteraturLista":[],"malNummerLista":["M 1662-25"],"nyckelordLista":[],"publiceringsform":"DOM_ELLER_BESLUT","publiceringstid":"2025-12-10T10:06:00","rattsomradeLista":["Miljömål"],"referatNummerLista":[],"sammanfattning":"Fråga om ersättning för översvämningsskada enligt 45 § lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster. MÖD har funnit att va-huvudmannen inte förmått visa att ett ledningsbrott på den allmänna dricksvattenledningen berodde på något annat än brist i utförande, underhållet eller tillsynen av ledningen. Följaktligen har det inte ansett visat att anläggningen fyllde sitt ändamål och tillgodosåg skäliga anspråk på säkerhet enligt 13 § första stycket 3 lagen om allmänna vattentjänster. Va-huvudmannen har därför ansetts vara skadeståndsskyldig.","typ":"EJ_VAGLEDANDE"}