{"avgorandedatum":"2026-02-16","bilagaLista":[{"fillagringId":"100/b5/41/b541ffc4-e3ec-4a9f-859a-0d673112db8b","filnamn":"F 12067-25 Dom 2026-02-16.pdf"}],"domstol":{"domstolKod":"MMOD","domstolNamn":"Mark- och miljööverdomstolen"},"europarattsligaAvgorandenLista":[],"forarbeteLista":[],"gruppKorrelationsnummer":"03a6b092-2de4-42d4-9860-7a134cbe5e5a","hanvisadePubliceringarLista":[],"id":"e8d7e0b4-8e83-4d9c-916d-32f84012b266","lagrumLista":[],"litteraturLista":[],"malNummerLista":["F 12067-25"],"nyckelordLista":[],"publiceringsform":"DOM_ELLER_BESLUT","publiceringstid":"2026-02-16T16:10:00","rattsomradeLista":["Fastighetsmål"],"referatNummerLista":[],"sammanfattning":"På förrättningsstället har fyra gränsmarkeringar återfunnits. Markeringarnas placering har inte stämt överens med redovisningen i förrättningskartan från när gränsen tillkom. Eftersom utredningen i målet inte har visat att gränsmarkeringarna har rubbats, har MÖD funnit att det har saknats skäl att frångå huvudregeln i bestämmelsen i 1 kap. 3 § första meningen JB, om att betrakta gränsmarkeringar som avgörande för gränsens sträckning. Eftersom beslutshandlingarna från när fastighetsgränsen tillkom har redovisat gränsen i en annan sträckning, har gränsen inte bedömts som rättsligt klar och det har därmed inte funnits något hinder mot att genom fastighetsbestämning avgöra gränsens läge.","typ":"EJ_VAGLEDANDE"}